5

De röstsvaga ska höras i medieutredningen!

Medieutredare Anette Novak måste våga släppa sargen och ge sig ut på öppen is. Strunta i Mattsson & Co, i alla fall tills vidare.
Det handlar snarare om att lyssna till de röstsvaga.
Ungefär så.
Nu tror jag i och för sig att Novak klarar sig alldeles utmärkt utan mina råd, men jag har med stigande förvåning noterat hur tunga aktörer på mediemarknaden redan nu försöker påverka henne.
Det var ju i och för sig väntat, men ändå.
Bland annat kritiseras hennes beslut att avstå från enskilda möten med stora medieaktörer.
Nej, varför skulle hon ha sådana? De svar (läs: påtryckningar) hon skulle få är jag övertygad om att hon redan har koll på.
Nu gäller det att skapa förutsättningar för nya aktörer på mediemarknaden.

Det damp ner en inbjudan från regeringskansliet i mejlkorgen. Medieutredningen ska hålla sitt andra samråd, denna gång i Nordmaling i Västerbotten och jag anmälde mitt intresse direkt. Jag har ju på flera sätt varit engagerad i dessa frågor under många år.
Det är dessutom ett utmärkt tillfälle för att tycka till; att lyssna, lära och förhoppningsvis bli lite klokare.

Regeringens medieutredare, Anette Novak, har en grannlaga uppgift.

Utredningens uppdrag kan du läsa en sammanfattning av här.
Personligen tilltalas jag av Uppdraget som kulturminister Alice Bah Kuhnke gett uttryck för:

”Utredningens utgångspunkt ska vara de demokratiska utmaningar som följer av medieutvecklingen och våra förändrade konsumtionsmönster av media. Allmänhetens behov av allsidig information och individens möjlighet att vara demokratiskt delaktig oberoende av bostadsort ska stå i fokus. Utredaren ska även undersöka om det finns geografiska områden där tillgången till mediebevakning av lokala frågor och beslutsprocesser är särskilt svag.”

Just detta är frågor som engagerat mig länge.
Jag blev däremot klart bekymrad när jag läste vad Expressens Chefredaktör Thomas Mattsson skrev under rubriken ”Branschen börjar tvivla på medieutredningen” häromdagen. Han gjorde det efter medieutredningens första samråd som hölls i Husby och hans reaktion har redan diskuterats på olika håll. Självklart har han fått en del kamratliga ryggdunkningar från branschen.

Egentligen ska det inte behöva sägas, att en medieutredning inte i första hand är till för branschens företag. Jodå, den har bitvis stora problem att brottas med och viss kan vi diskutera olika momssatser hit och dit, men ytterst handlar det om demokrati.
Som jag ser det måste Novak och hennes kollegor jobba efter ett slags schema:

  1. Ställa sig de grundläggande frågorna om vilka informations- och kommunikationsbehov som finns i samhället. Ur ett demokratiperspektiv.
  2. Studera dagens medielandskap och identifiera de behov som finns. Var har det uppstått eller riskerar att uppstå ”luckor”, kunskapsmässigt eller geografiskt? Vad behövs för att främja en fortsatt demokratisk utveckling? Plus en rad andra frågor, naturligtvis.
  3. När tankeverkstaden under punkt två är avklarad måste frågan om dagens medielandskap klarar av de uppgifterna besvaras. Svaret blir förmodligen både jag och nej.
  4. Söka nya idéer och förslag till anpassning av mediepolitiken för att så långt det är möjligt hitta lösningar på de behov som framkom under punkt ett och två.

När det gäller punkt tre skulle det vara klädsamt med åtminstone lite självrannsakan bland våra etablerade medier. Det gäller såväl lokal- som riksmedier.
Ofrivilligt dråpliga helikopterfärder under ubåtsjakter, klickjournalistik och bantningsrecept är kanske bra för vissa saker, sälja annonser exempelvis, men lär inte främja den demokratiska utvecklingen särskilt mycket.
Det har snart gått 20 år sedan jag skrev boken 7 intervjuer om Norrbotten i riksmedia. Redan vid den tidpunkten hade samtliga rikstidningar lagt ner sina fasta redaktioner norr om Stockholm. En av dem jag intervjuade var Expressens dåvarande chefredaktör Christina Jutterström. Hon var väldigt rak i sina svar och stack inte under stol med att det varit helt och hållet ekonomiska skäl till att redaktionerna i norr försvunnit. Beslutet var inte journalistiskt, utan ekonomiskt.

Under senare år har centraliseringen fortsatt att öka. På olika sätt. I hela landet har lokala och regionala tidningar koncentrerat sina resurser till framförallt utgivningsorterna. Många kommuner är idag mer eller mindre vita fläckar på mediekartan.
Det är allvarligt.
Hur allvarligt hoppas jag att våra demokrati- eller medieforskare ger sig på så snabbt som möjligt. De borde för övrigt ha vaskat fram svar redan för 10 eller 15 år sedan.

Så vem för de här röstsvaga orternas talan visavi medieutredningen?
Det finns faktiskt anledning att lyfta ett varningens finger för att exempelvis inte Svenska Journalistförbundet kommer att göra det. Merparten av deras medlemmar finns nämligen inom de etablerade mediehusen och är helt enkelt rädda om sina jobb. En dramatisk förändring av exempelvis presstödet skulle kunna få betydande effekter för en del tidningar och i förlängningen journalistförbundets medlemmar. Tidningen Journalisten var snabb med att föra vidare de farhågor som Mattssons gav uttryck för i sin bloggpost. Förvisso hakade andra medier också på.
Kanske är det absolut rätt av Novak att inte lyssna särskilt mycket på de tunga medieaktörerna eftersom de så uppenbart har en egen agenda. Men det kräver mod.
Mattsson skriver lite sarkastiskt om att ”En banktjänsteman (!) som också var bordsvärd” under samrådet i Husby.
Jaha.
För mig hade det gärna fått vara en lokalpolitiker från Arjeplog eller en företagare från någon kommun i Småland. Om ni förstår vad jag menar.
Återigen. Journalistiken är inte till för mediehusen utan för demokratin. Det förstår naturligtvis Thomas Mattsson, men han har ju som sagt sitt uppdrag. Sin agenda. Och här spelar han absolut på samma planhalva som MittMedia eller NMT-koncernen och deras lokaltidningar.

Jag kommer att tänka på ett par personer, dels Emanuel Karlsten och Joakim Jardenberg, som båda stuckit ut hakan och sagt att det måste till en skogsbrand i mediesverige för att en ny struktur ska kunna växa upp under de helt nya förutsättningar som digitaliseringen inneburit.
Delvis kan jag hålla med och motiverar det med en enkel fråga:
Är det någon som på allvar tror att de etablerade medierna som runtom i landet lämnat de mindre orterna kommer att återvända dit? I en tid av extrem urbanisering? Hand upp!

Några andra punkter som jag tror att det är viktigt för medieutredningen att fundera på.

  • Vilka konsekvenser kan det få att vi på många sätt ser en allt tydligare sammanblandning av reklam, marknadsföring och journalistik?
  • Hur ska den svenska mediepolitiken fortsatt hållas uppdaterad, utan att det löper en massa år innan något händer? Det nya medielandskapet kräver snabbare beslutsvägar.
  • Hur hitta former för att skapa förutsättningar för de nya alternativ som sakta men säkert växer fram, inte minst på mindre orter? Och hur stödja nya etableringar?

Det är ingen hemlighet att jag personligen i väsentliga delar gett upp hoppet och de traditionella medierna, i alla fall sett i ett längre perspektiv. Många har haft väldigt stora anpassningsproblem till de nya förutsättningar som digitaliseringen med aktörer som Google, Facebook, Twitter och YouTube inneburit.
Likaså är jag djupt oroad över den ägarkoncentration vi fått i Sverige och som vi ännu inte sett slutet på.
För säkerhets skull skriver jag att det självklart finns exempel på lokala och regionala tidningar som lyckats bättre än andra, rentav bra utifrån de nya förutsättningar som råder.
Men en liten skogsbrand kanske vore bra, trots allt?

Det är svårt för mig att sätta punkt i det här ämnet, upptäcker jag. Infallsvinklarna är inte bara många, de finns i ett närmast oändligt antal.
Men att helt gå förbi vilken roll Public Service ska ha i det framtida medielandskapet går ju inte. Det ingår inte i medieutredningens uppdrag men kommer av förklarliga skäl ändå att kräva en hel del tankearbete för utredarna. Framförallt SR och SVT är ju idag utsatta för hård press utifrån, inte minst från företrädare för de tunga mediehusen som försöker påverka våra politiker på olika sätt. Angreppen är bekymmersamma för jag anser att Public Service har aldrig varit viktigare än det är idag. Därför är det faktiskt lite extra sorgligt att också de tvingas till neddragningar och anställda journalister tvingas arbeta under allt tuffare förhållande.

Slutligen. Både Thomas Mattsson och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström ställer frågan hur Anette Novak och hennes kollegor ska hinna med sitt uppdrag under de förutsättningar hon fått (de kunde varit bättre).
Ursäkta, men det är väl hennes bekymmer?
Jag uppfattar det bara som ytterligare ett sätt att underminerna utredningens trovärdighet. Och det innan den egentligen hunnit ur startblocken.
Förhoppningsvis genomskådar våra politiker och beslutsfattare det.

Övriga länkar:
Anette Novaks genmäle till Mattssons inlägg.
Brit Stakstons reflektioner efter mötet i Husby.
Markus Pettersson i Eljester efter Husbymötet.
Teamet kring Anette Novak och de experter hon kallat in.

  • Pingback: Stakstons tyckarverkstad » Arkiv » Idéer till medieutredningen!()

  • Gunnar Vagerstam

    Tack Gert. En
    utmärkt och tydlig analys, känns inte helt fel att medieetablissemanget som ju
    vanligtvis har en gräddfil till beslutsfattare nu ombeds delta på samma villkor
    som övriga. Vilket får Mattsson ta tydlig ställning mot medieutredningen –
    trots att han själv bojkottade evenemanget i Husby den 18 april.

    Men då fick ju andra aktörer plats på scen! T ex medieverkstaden Fanzingo
    (www.fanzingo.se) i Botkyrka som ger unga en plattform i media, med film,
    radio, musik och text. Även nybildade paraplyorganisationen Community Media
    Sweden (CMS) som jag själv representerade fick säga sitt. CMS är en paraplyorganisation
    bildad av Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige (www.oppnakanalen.se) och Närradions
    Riksorganisation (www.nro.se). Med sina 25 lokala TV-kanaler och 100
    närradiostationer runt om i landet är det en mediestruktur som har stor
    potential att utvecklas till en plattform för lokalt demokratiskt inflytande.

    Utredningen, sa Anette Novak i sitt inledningsanförande i Husby, är oberoende
    och skall präglas av delaktighet och öppenhet. Hon sa också att deltagarna kan
    ge ytterligare input senare via nätet och den innovationsplattform man inom
    kort lanserar. (www.medieutredningen.se).

    Vi var ca 70 representanter från olika mediebolag närvarande. Flera deltagare
    argumenterade för utbyggnad av fiber och snabbt bredband över hela landet men
    ännu viktigare är ju vad man fyller fibrerna med för innehåll.

    Utbyggnaden är en chans för nya medier men kan också komma att förstärka de
    redan etablerade starka medierna.

    Fanzingo tog upp behovet av Mediehus, i alla kommuner. Med precis samma
    argument som CMS driver tanken på Mediecenters i områden som saknar
    lokaljournalistik i dag. I mediehusen bedrivs utbildning, produktion och

    utsändning av radio och TV. Ökat lokalt inflytande, tillgänglighet, mångfald,
    integration och lokal demokrati är några av CMS ledord.

    Därför är det viktigt att skapa mångfalds- och demokratibubblor i hela landet.
    Här betonade jag den unika möjligheten som CMS erbjuder på olika sätt:
    Utbildning, produktion och sändning. Gert, jag skickar dig via email en
    presentation av vad CMS vill uppnå!

    Lycka till i Nordmaling!

    • Tack för kommentar. Skicka det du har. Jag ska läsa med intresse!

  • Pingback: Om medieutredningen och ideella organisationer | Frost MedieLogik()

  • Pingback: Om medieutredningen, hatsajter och magkänsla | Frost MedieLogik()