De tysta almedalspratarna

Det här med Almedalen, börjar det inte bli dags att prata om det igen? Nu alltså. Inte sen.
Såhär funderar jag: för de flesta av oss framstår det mesta som ganska obegripligt. Anledningen är tämligen enkel, vi åker inte dit. Tillhör inte kretsen, om man så vill.
Många av våra förtroendevalda eller offentligt anställda däremot, de är där.
Detta eviga ”vi och dem”.
I en tid när dialog och transparens är två av de viktigaste begreppen tycks de som reser till Almedalen tänka i andra banor.

Många känner sig kallade till Almedalen. Snart är det dags igen. Foto: News Øresund - Johan Wessman (CC BY 3.0)

Många känner sig kallade till Almedalen. Snart är det dags igen.
Foto: News Øresund – Johan Wessman (CC BY 3.0)

Jag invänder inte mot att ett gäng av våra norrbottniska beslutsfattare åker till Almedalen en vecka varje sommar. I många avseenden är det säkert bra. Nyttan finns där för den som vill.
Men.
För mig är det svårt att förstå hur det kommuniceras.
Eller inte kommuniceras.
Först några korta fakta.
Under 2015 genomfördes 3465 evenemang under Almedalsveckan.
Antaget deltagare var cirka 35000.
Som mest var det nästan 1000 arrangemang under en och samma dag.

Jag har gjort en snabb scanning av det som skickades ut från Luleå och Norrbotten via olika kanaler 2015. Den bild som växer fram är varken kul eller särskilt imponerande. Förvisso reagerade jag redan i fjol över det jag utåt uppfattar som närmast en total brist på strategiskt tänkande.

Om jag varit ansvarig politiker eller tjänsteman hade jag tänkt och gjort ungefär såhär inför årets vecka.
Inför:
Under åtminstone ett par månader, förmodligen betydligt mer, hade jag skapat en plattform för aktiv dialog med dem jag är satt att företräda. Målet hade varit att skapa förståelse, intresse och kunskap. Och förhoppningsvis acceptans.
Under Almedalsveckan:
Jag hade utnyttjat de kanaler som finns, framförallt digitalt. Förhoppningsvis hade jag under arbetet inför Almedalsveckan lyckats få många intresserade i de olika digitala kanalerna. Dialog, dialog och så lite dialog.
Efter veckan:
Då hade jag naturligtvis gjort en avlämning. Berättat vad som hände, vad som varit lyckat och vad som varit misslyckat. Utvärderat. Plus diskuterat hur man kan gå vidare på andra arenor, inför nästa års vecka på Gotland eller vad det nu kan vara. ”Kontinuitet” är ett nyckelord.

Mycket av det här kan självklart göras på olika sätt beroende på resurser och annat, men till syvende och sist handlar det om att bygga förtroende.
Marknadsföring skapar bara i mycket sällsynta fall förtroende.
I fjol skapades något i Norrbotten som kallades Almedalspratarna. De fanns på Facebook, Twitter, YouTube. Kontona levde i princip bara under veckan de var i Visby, varken före eller efter. Det är ett sätt att arbeta som är dömt att misslyckas. En reklambyrå hyrdes in för att göra jobbet och sannolikt kostade det en ganska ordentlig slant.
För vem gjordes den satsningen, undrar jag? Målgrupp?

Åtta korta filmer lades exempelvis upp på YouTube. Där var det Luleås kommunalråd Niklas Nordström plus några andra företrädare som fick ett par minuter på sid att säga något bra om Luleå och Norrbotten som region. Bara marknadsföring som väldigt få har tittat på, enligt statistiken. Ta gärna också en titt själv och se hur det såg ut också på Facebook och Twitter.
I princip allt jag sett i de digitala kanalerna lämnar åtskilligt övrigt att önska.
Samtidigt är det värt att påminna om att konkurrensen om utrymmet i offentligheten stenhård under Almedalsveckan, både i så kallade traditionella och sociala medier. Kraven ökar. Många kampanjer är rattade av smarta strateger. Region Västerbotten gör det exempelvis med betydligt större smartness visavi allmänheten, även om det naturligtvis går att ha synpunkter också på deras arbete. Tidningarna i Västerbotten har under de senaste åren också varit betydligt mer på tå.

Så vad gav Luleås och Norrbottens besök under Almedalsveckan 2015?
Jag har inte en aning. Och det är alltså en del av problemet. Ingen har berättat. Det som eventuellt sagts har i alla fall inte nått mig. Tyvärr har inte heller våra lokala och regionala medier i norr gjort något åt saken.
Kanske var veckan en succé?
Who knows?

Alltför många förväxlar numera information, dialog och journalistik med marknadsföring. I takt med att våra traditionella medier blir allt svagare växer antalet PR-människor och kommunikatörer. De säljer sina tjänster till dem som vill marknadsföra sitt budskap. Ge sin bild av verkligheten, eller att helt avstå från att delge den.
En problematik som kräver en alldeles egen diskussion.
De aktörer som har pengar kan alltså köpa sig synlighet, andra inte. På sikt riskerar det att öka segregation och klyftor ytterligare. Mellan människor och mellan stad och landsbygd. Återkommer till det.

Det nya medielandskapet och de sociala medierna har gett oss möjligheter att kommunicera som vi inte ens kunde drömma om för några år sedan. Det har också gjort att kraven på dialog och transparens ständigt växer. Något som våra beslutsfattare måste förhålla sig till.
De som inte vill lyssna på det örat, inte vill lära, kommer inom en överskådlig framtid tvingas att lämna via bakdörren.
Därför är det mycket, mycket märkligt att många politiska företrädare och offentliganställda i beslutsställning inte kommit längre än till kapitlet ”Marknadsföring”.
Vänd blad, är väl den bästa uppmaning jag kan ge.

Tyvärr misstänker jag att upplägget i Luleå och Norrbotten inför årets vecka på Gotland kommer att ha ett liknande upplägg. Det borgar för samma nedslående resultat.
Men jag vet inte.
Ingen har berättat.

Att sedan landshövding Sven-Erik Österberg eller Luleås kommunalråd Niklas Nordström kan lyckas alldeles utmärkt när de väl är på plats i Visby är liksom en annan sak. De kan sitta i rätt paneler, mingla med strategiskt utvalda personer och så vidare. Ingen tvekan om det.
Men nu handlade det om kommunikationen på hemmaplan.
Ett län som Norrbotten eller en resursstark kommun som Luleå borde förstå och kunna så oändligt mycket bättre.
Sannolikt gäller det också många andra som tar båten till Gotland i början av juli.