En vidöppen digital dörr

In Bloggande och internet, Media och journalistik, Politik och samhälle, Sociala medier by Gert Frost3 Comments

Periferi är ett ord som knappt finns längre, men som jag gillar. Det ligger bra i munnen, liksom. Däremot andas det utanförskap.
Idag är det många regioner i Sverige som för en tynande tillvaro. Små kommuner och byar där enstaka småföretag för en daglig kamp för sin överlevnad. Befolkningskurvan pekar neråt och ålderskurvan uppåt. Förvisso gäller delvis detsamma för ett antal mindre städer.
Stockholms-, göteborgs- och malmöregionerna är jättarna glufs-glufs som roffar åt sig allt.

Denna text är skriven här, i stugan. Tillgängligheten till internet och de sociala medierna finns nästan överallt. Även i periferin.

Detta kom jag att fundera kring för ett par dagar sedan när jag läste ett kapitel i Brit Stakstons bok Politik 2.0 om konsten att använda sociala medier.
Rimligen borde det vara så att just sociala medier innebär nya möjligheter för periferin, eller glesbygden om man så vill. Internet och den sociala webben är ju gränslös, helt oberoende av geografi.

Visst finns det en hel del duktiga kommunikatörer som behärskar det nya utanför storstadsregionerna, men ändå är det så, av förklarliga skäl, att också den kunskapen är koncentrerad till Stockholm, Göteborg och Malmö.
I våras blev jag ombedd att blogga för organisationen ”Hela Sverige ska leva”, vilket jag gjorde. Jag var i gott sällskap, bland annat av Anders Borg, Rick Falkvinge, Göran Hägglund och Lotta Gröning. Det var inte så många rätt, rent bloggtekniskt: Inga länkningar, dåligt pingat, inga länkar till tidningar och inte minst var och är bloggen alltför sällan uppdaterad. Chanslös skulle man kunna säga, vilket naturligtvis resulterade i att nästan ingen kommenterade och diskussionen blev obefintlig.
Det är inget ovanligt.
Men tänk vilket fantastiskt forum det skulle kunna vara! Med en levande och aktiv debatt, rätt skött, skulle de under våren kunnat driva på den regionalpolitiska debatten riktigt ordentligt under årets valrörelse. Nu blev det inte så, även om ambitionen var något åt det hållet.

Jag hoppas att jag har fel, men min övertygelse är att glesbygden, periferin, redan har halkat långt efter också på detta område.
Ett annat exempel som kommer till mig gäller frågan om en ny regionindelning i norra Sverige. Framförallt de socialdemokratiska förespråkarna ägnade sig för ett par år sedan, som jag uppfattade det, åt gammeldags agitation när de av regering krävde att Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och delar av Jämtland skulle får bilda en ny storregion, region Norrland.
Regeringen sa nej.
I de undersökningar som gjordes och av det som syntes i tidningarnas insändarsidor så misslyckades de också kapitalt med att förankra frågan lokalt och regionalt.
Med bloggar, lite twitter, dialog på Facebook och möjligen också en levande hemsida där de öppnade för en dialog med berörda parter skulle det kunnat bli helt annorlunda. Fortfarande har Norrstyrelsen en väldigt traditionell hemsida.
Ett medvetet utnyttjande av sociala medier kunde betytt mycket opinionsmässigt.

För ett antal år sedan skrev jag en bok om turismen i Norrbotten. Det var en spännande värld att besöka. Då hade företagen knappt en hemsida. Idag har det förändrats. Nu har de hemsidor, möjligen också en sida eller grupp på Facebook. Däremot ser de exempelvis den kanalen som en möjlighet att visa upp sitt utbud, envägskommunikation. Som ett skyltfönster. Till mycket stor del saknas dialogen. Möjligheten att ta reda på vilka produkter eller upplevelser deras potentiella kunder efterfrågar. Gratis marknadsundersökningar och möjligheten att utveckla de egna produkterna eller tjänsterna. Undantag finns, naturligtvis.

Vad är då poängen med det här inlägget?
Jag tror inte att sociala medier är lösningen på alla frågor som har med kommunikation att göra. Däremot är jag övertygad om att de allra minst är ett nödvändigt komplement till mer traditionella vägar.
Idag söker väljare, opinionsbildare, kunder, turister, företagare svar på nätet till de frågor som de har. Därför blir närvaron där allt viktigare om man vill göra sin röst hörd, driva opinion eller sälja produkter och tjänster. Den är rentav nödvändig.
Tillgänglighet och dialog är ett krav.
Men för att verkligen kunna konkurrera på nätet krävs kompetens. Att lära sig de digitala irrgångarna kräver tid och resurser. Inte minst ett betydande engagemang.
Jag hoppas att jag har fel, men min övertygelse är att glesbygden, periferin, redan har halkat långt efter också på detta område.
Trots tillgängligheten.
Ett aktivt utnyttjande av den sociala webben skulle kunna vara ett stort steg för periferin.
Då skulle man inte heller behöva sitta och skälla på centralmakten i Stockholm, utan det är bara att koppla upp sig och kliva in genom den redan vidöppna digitala dörren.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,