Facebook och det tråkiga ordet beställarkompetens

In Bloggande och internet, Kommunikation by Gert Frost0 Comments

facebookAlltså, om det här med att starta och driva en sida på Facebook. Är det grejen? Är det svaret och alla gåtors lösning?
Detta syftar alltså inte på privata sidor, utan på dem som företag, myndigheter och organisationer använder sig av.
Två svar:
Jodå, det kan vara.
Nej, sannolikt inte.

Någonstans ute i cyberrymden finns det en plats för glömda Facebooksidor. Sådana som sällan eller aldrig uppdateras. Som inte lever. Som det egentligen varken finns en tanke eller en strategi bakom.
Som egentligen är helt meningslösa.

Under det senaste året, till stor del beroende på en del ändringar som Facebook gjort, har det i kommunikationskretsar diskuterats alltmer om det egentligen är så smart att lägga tid på en Facebooksida.
På morgonen läste jag Niclas Strandhs blogginlägg under rubriken ”Ska man radera sin Facebooksida”. Läs gärna hans text. I den finns en del viktiga poänger och jag ska bara fylla på med några snabba egna funderingar.
Om någon kommer till dig och vill sälja en tjänst som säger att en sida på Facebook kommer att öka din försäljning eller vad det nu kan vara, ställ dig ytterst tveksam oavsett om du befinner dig i ett företag, en myndighet eller organisation.
Jodå, det kan förvisso göra nytta. Det kräver däremot betydande insatser strategiskt och långsiktigt
från din sida för att det ska bli så. Glöm snabba framgångar. Fundera.

Vem ska göra jobbet?
Vem följer upp, utvecklar och har den analyskompetens som faktiskt krävs?
Klarar ni att sköta det löpande med uthållighet?
Hur nå rätt målgrupper?
Hur få spridning?

Tänker man i termer av marknadsföring så finns det undersökningar som tydligt visar att nyhetsbrev och e-postmarknadsföring är betydligt mer effektivt.
Det viktiga är att välja rätt och relevant strategi och kanal för varje verksamhet. Självklart finns det inget universalsvar.

Jag tänker på en genomgång som Hampus Brynolf gjorde av kommunernas Facebooksidor som visade att de förmodligen når en delvis annan publik än de hoppats. Kanske rentav till och med tror.
Av dem som gillade kommunernas sidor fanns det en tydlig överrepresentation av i gruppen 35 år och äldre. Den fanns också en kvinnodominans.
Det där är intressant. Om det är så att kommunerna exempelvis har svårt att nå yngre grupper så bör det ju resa några frågor hos dem som sitter och rattar sidorna. Lägger vi ut rätt material? Är vi relevanta? Och så vidare. Utan att ta en alltför stor risk påstår jag att det mesta sker ganska slentrianmässigt. Särskilt strategiskt är det i alla fall inte på de flesta håll.

För några år sedan när de sociala medierna bröt igenom i det allmänna medvetande var det många som ställde sig på bröstvärnet och ropade ut att ”det är gratis”. Att det bara var att öppna ett konto och så vidare.
Lyckligtvis har den uppfattningen mer eller mindre raderats ut idag.
Klart som tusan att det kostar pengar.

Men detta innebär ju inte att Facebook för den skull saknar betydelse. Självklart är det fortsatt en viktig kanal för oss alla. Också för företag, myndigheter och organisationer, men det gäller att ha koll på vad man gör och varför.
Samtidigt som det ständigt upprepas att över fem miljoner svenskar har ett konto måste vi också komma ihåg att resten faktiskt inte har det.

Och som sagt, det finns inga universallösningar. En företagare i Norrbottens inland som håller på med turism ska naturligtvis inte använda sig av samma lösning som LKAB eller Luleå kommun. För honom eller henne är det kanske betydligt smartare att vara aktiv några av de otaliga grupper som finns på Facebook.

Nå. Diskussionen om detta lär fortsätta. Förutsättningarna förändras ju hela tiden. Helt plötsligt öppnas det nya möjligheter och kanaler.
Spännande är det i alla fall.
Det bästa rådet till företag, myndigheter och organisationer?
Bättra på er beställarkompetens! Bygg in den i er egen organisation.
På så sätt undviker ni att vara utlämnade till lycksökare som vill sälja snabba lösningar.