1

Fler ”Grumsreportage” är att vänta

Rubrikerna om Grums på NWT.se i skrivande stund.

Rubrikerna om Grums på NWT.se i skrivande stund.

Historien om Uppdrag gransknings reportage från Grums. Jag måste ändå säga ett par ord.
Svallvågorna efter programmet är inget att förvånas över. Däremot är det förbluffande att ingen tycks sätta händelsen i ett vidare sammanhang.
Det är en sak att Uppdrag granskning på SVT för ovanlighetens skull släpper igenom ett så pass kass reportage att de efter de våldsamma reaktionerna måste skicka dit reportern ett varv till för att nyansera den bild de just presenterat.
Men.
Exemplet Grums visar på något mycket allvarligare än så.

Vi leker med tanken att våra riksmedier, inte minst tidningarna, hade en löpande bevakning av den utveckling som idag plågar många småkommuner runtom i landet. Att medierna faktiskt hade tagit sitt demokratiska ansvar på lite större allvar i stället för att helt koncentrera sig på de orter där annonsköparna står i kö.
Skulle då ett enskilt reportage om exempelvis problem med droger på en mindre ort orsakat något större rabalder? Sannolikt inte eftersom det också skulle finnas en annan och förhoppningsvis mer nyanserad bild av orten eller kommunen.
Problemen uppstår när det under lång tid bara kommer ut ett enda reportage i våra riksmedier. Som i fallet Grums. Klart folk kan blir förbannade.
Nedmonteringen av våra traditionella medier har pågått i decennier nu. Lokal- och regionaltidningar runtom i landet klappat igen massor av redaktioner i för dem olönsamma småkommuner. Det här med Exemplet Grums i Uppdrag granskning är bara en bieffekt. En konsekvens, om man så vill.

Men visst. Det var spännande att följa debatten och ordväxlingen mellan PR-konsulten Paul Ronge och reportern Joakim Lamotte som var den som rapporterade från Grums.
Jag tyckte inte det första reportaget var bra.
Men det är en enskildhet som jag inte tänker gräva vidare i.
Mycket viktigare är att det kommer att bli alltfler rapporter av samma sort på grund av den mediestruktur vi har i landet. Reportageutflykter ut i landet som bygger på hastigt ihopsatta teser på någon centralredaktion i Stockholm.
Detta om något borde kunna ligga till underlag för dem medieutredning som kulturminister Alice Bah Kuhnke tillsatt under ledning av Anette Novak.

Det är nog få som tror att de hårt centraliserade mediehusen, oavsett om det handlar om riks- eller lokaltidningar, kommer att återvända till de mindre kommunerna.
Jodå, jag vet att också mediehusen brottas med problem.
Men det blir bara ytterligare ett bevis för att en medieutredning till stor del bör landa i ett resultat som skapar förutsättningar för att bygga upp alternativ. Hur det ska se ut kan diskuteras.
Om resultatet av medieutredningen skulle bli att staten genom exempelvis ett förändrat eller förstärkt presstöd ska hålla de stora mediehusen under armarna blir det sannolikt ett monumentalt misslyckande. Åtminstone ut demokratisk synvinkel. Inte minst för att de inte sällan använder sina slantar för att stoppa farliga konkurrenter och så mycket som möjligt kontrollera annonsmarknaderna på de orter där de verkar.
Sen måste det till en större satsning på Public service, det är min fulla övertygelse.

Som det är nu blir jag mest förvånad över att folk blir förvånade över ett reportage som det i Uppdrag granskning. Det är ju fullständigt logiskt.
Ur ett demokratiskt perspektiv är detta ett jätteproblem. Mediernas närvaro runtom i landet har krympt, krympt och krympt. Och vi tycks hela tiden anpassa oss till och acceptera de nya lägre nivåerna. Vi ryter till när en nedläggning blir känd, som exempelvis när TV4 la ner alla sina lokal-TV-stationer.
Nu? Tyst.
Det är mycket, mycket allvarligare än att Uppdrag granskning gör ett enskilt reportage från en ort i Värmland som inte faller alla på läppen.

  • Bra analys, Gert. Som pensionär försöker jag i dag hjälpa de öppna tv-kanalerna och Närradion att bättre etablera sig som den viktia tredje mediesektor den är. Kolla in http://www.communitymedia.se
    och ja, vi har kontakt med Novak…
    Var finns du idag?