Gör en vitbok om Norrland vs staten!

In Kommunikation, Politik och samhälle, Sociala medier by Gert Frost0 Comments

I slutet av KIT:s utmärkta text om ”upproret i Norrland” läser jag:
”Och om de etablerade partierna inte lyckas fånga upp de här rösterna innebär det på sikt risker. Då lämnar man nämligen fältet öppet för populister med förenklade lösningar på Norrlands många paradoxer.”
Så sant.
Förenklade lösningar är vi bra på. De som problematiserar alltför mycket är ju bara jobbiga, eller hur?
Förresten, upproret . . . finns det fortfarande?
Och finns det någon logik i allt detta? Medielogik?

haraholmen3-800

En liten bit av Norrbotten och Norrland lastas på i Piteå djuphamn, Haraholmen, för vidare transport söderut.

För några veckor sedan hände två saker nästan samtidigt. Dels blev det känt att Vattenfall övervägde att flytta 40 tjänster från Jokkmokks kommun, dels skrev Lotta Gröning en krönika i Expressen i vilken hon föreslog krav på självständighet för Norrland.
Sen brakade helvetet lös.
Till och med hemma hos mig hände det saker då, i början av augusti. Expressen kontaktade mig och bad mig skriva en debattartikel i ämnet, vilket jag gjorde.
Nationella medier ryckte ut för att beskriva glesbygdsmullret.
Men nu är det ganska lugnt igen. Eller?
I KIT:s text står statsminister Stefan Löfven på ett kalhygge i Västernorrland och försvarar regeringens politik.
Han har ju utnämnt en landsbygdsminister.
Jahapp, klappat och klart då.
Han har också talat om 25000 nya jobb inom skogsindustrin, berättar KIT. Tyvärr får han ingen fråga om inte det i sig skulle innebära en fortsatt exploatering av Norrlands naturresurser.
Löfven säger att det ska finnas järnväg och infrastruktur i hela landet.
Det blir politisk retorik, som jag uppfattar det.
Hur det blir exempelvis med Norrbotniabanans hela sträckning återstår ju att se efter regeringens budgetproposition för 2017, även om vissa positiva besked trots allt gavs.

Men vad är det egentligen som har hänt de senaste decennierna eller seklet? Hur hårt har olika delar av Norrland exploaterats? Hur mycket av vattenkraftens vinster har hamnat i Stockholm och hur har de använts? Vad har malmen och skogen betytt för landet Sverige? Hur mycket har satsats på infrastruktur i norr visavi södra Sverige? Hur har skatteutjämningssystemet fungerat i praktiken över tid?
Är det rätt och rimligt att använda begreppet kolonialism?
Och så vidare, som det brukar heta.

Upp med alla siffror så vi har samlade fakta på bordet.
Så alla vet vad vi pratar om.
Gör en vitbok.
Och säg nu inte att det är omöjligt.
Självklart går det. I alla fall i vissa delar. Om vi pratar om samma saker, med något som i alla fall liknar ett rimligt underlag, blir allt något enklare.
Men det kräver politiskt mod och statliga pengar.
Korrekta fakta är en nödvändighet och livsluft för en demokrati.

Men nu ska detta också handla om medielogiken. Om det där vanliga, att framförallt de nationella medierna gör punktinsatser som kan generera klick. Det må låta banalt och det är det också. Jag tvivlar i och för sig inte på deras engagemang just då, men över tid är det något helt annat. Det är ju inte så att exempelvis debatten om att vinsterna från vattenkraften hamnar i södra Sverige i stället för i norr är ny. Den har funnits länge.
Och Norrland har kallats tärande.
Andra närande.
Ibland har det varit tvärtom.
Det är ju faktiskt så dumt att klockorna stannar.
Jag har gjort en sväng på nätet bland de grupper på Facebook där de här frågorna diskuteras. De har en sak gemensamt; nämligen att de i stort sett är kliniskt rena från medverkan av (nationella) politiker.
För mig är det helt obegripligt. Varför tar inte våra politiska företrädare chansen att föra en direkt dialog med dem som är engagerade i dessa frågor?
För att upprepa inledningen: ”Då lämnar man nämligen fältet öppet för populister med förenklade lösningar på Norrlands många paradoxer.”
En annan sak som hänger samman med detta är frågan om storregioner. Hur ska civilminister Ardalan Shekarabi få stöd för det utan dialog, undrar jag? Det blir ju betydligt enklare för dem som samlar namn för en folkomröstning i den frågan om vi som ska rösta inte riktigt förstår eller få de eventuella fördelarna ordentligt förklarade för oss.
Ordentligt, alltså.
Och medan bristen på dialog pågår med full kraft händer något betydligt allvarligare:
Klyftorna mellan stad och land, inland och kustland vidgas och fördjupas ytterligare. De riskerar att bli så breda att de inte kan överbryggas.
Och då kommer det att bli ett norrlandsuppror som heter duga.
En vitbok skulle kunna lösa upp i alla fall en del knutar.
Hur den ska utformas kan man diskutera.

Risken är annars att vi även i fortsättningen kommer att stå på varsin sida av staketet och gläfsa på varandra, utan att lyssna. Och om någon råkar säga att ”Stockholmare är smartare än lantisar” så kommer det att förfölja vederbörande i två decennier. Minst.

Jag har sagt det flera gånger förut, men säger det igen . . . om de etablerade partierna inte förstår den kraft för dialog och opinionsbildning de sociala plattformarna utgör så kommer det på sikt att stå dem dyrt. Och de har ju faktiskt redan fått betala ett högt pris. Nästa riksdagsval blir sannolikt ytterligare ett kvitto på det.
Tidigare var vi benägna att lyssna på politikerna.
Nu vill vi att politikerna lyssnar på oss.
Grovt sett.
Om de trots det väljer att inte göra det? Tja. Då är det just politikerna som missat en av demokratins kärnor. De behöver inte hålla med Jokkmokksupproret eller dem som pläderar för ett fritt Norrland om allt, men att våra folkvalda på allvar förklarar varför är det minsta vi har rätt att begära.
En vitbok skulle åtminstone kunna rena luften en aning.

Om de som sitter i riksdagen, på statliga myndigheter eller i tunga bolagsstyrelsen har skygglappar och öronproppar vet jag inte, men om så är fallet är det hög tid att ta bort och dra ur dem nu.
Skapa långsiktigt dialog, säger jag.
Tyvärr kan vi inte hoppas på att de så kallade traditionella medierna med sina krympande ekonomier och brist på resurser kommer att klara det långsiktigt.
På den punkten hoppas jag att jag har fel.
Och till sist. En käpphäst. Dialog är inte det samma som marknadsföring eller att trumma ut ett budskap om hur satans duktig en kommun eller politiker är, även om också det kan ha sina poänger.
Jag bara säger.

Alltså. Jo, vreden i Norrland finns kvar. Upproret likaså.
Det bara syns inte lika bra som för några veckor sedan.
Men som jag skrev i Expressen: Någonstans finns det en smärtgräns då allt brister.