Hjälp till självhjälp

In Bloggande och internet, Media och journalistik, Politik och samhälle, Sociala medier by Gert Frost13 Comments

Storstäderna har tagit kommandot över den sociala webben. Trots att internet är gränslöst, trots att i princip alla kan vara online överallt har det blivit så.
”Inte alls”, invänder du kanske.
Tja, säg gärna emot.
I alla fall måste det diskuteras. Det måste upp på bordet och ligga kvar där som ett ständigt aktuellt och pågående arbete.

De digitala medierna når hit. Frågan är om man når härifrån till den social webben

Möjligen är detta ett lite förvirrat inlägg. Jag behöver nog lite hjälp av PR-konsulter och kommunikatörer för att komma vidare i mina funderingar.

  • Har jag rätt när jag påstår att spetskompetensen beträffande den sociala webben är koncentrerad till storstadsområdena?
  • Hur ska man bygga upp kompetens regionalt och lokalt? För kommuner och näringsliv.
  • Är det ens viktigt med regional kompetens i en digital värld som inte känner några gränser?
  • Hur ska exempelvis små kommuner med tajta organisationer kunna avsätta den tid och de resurser, personella och ekonomiska, som faktiskt krävs? Kompetens?
  • Finns det ett inslag av tävling kring den sociala webben? Är det så att exempelvis kommuner som blir duktiga på att kommunicera med sina medborgare och dessutom lyckats göra sin röst hörd i Stockholm och Bryssel får ett ointagligt försprång jämfört med dem som ännu inte tagit sig ur startblocken?
  • Har glesbygden, små kommuner och så vidare råd att avstå från att finnas på den sociala webben?

Jag har naturligtvis egna uppfattningar om detta, men vacklar i tron. Den sociala webben är ju inte svaret på allt.


Under lördagen gjorde jag ett litet experiment som jag fick god hjälp av mina vänner på Twitter att genomföra.
Jag efterlyste bloggar som skrev om regionalpolitik eller glesbygdsfrågor och bad om att de som följer mig skulle skicka min förfrågan vidare.
Tio stycken valde att göra det.
Teoretiskt sett innebar det att min förfrågan kan ha gått ut direkt i knäet på drygt 8000 personer på Twitter. En mycket stor andel av dem följer vad som händer på den sociala webben aktivt och med stort intresse.
Jag fick O (noll) svar.

Bloggvärlden följer och kommenterar i huvudsak det som kommer fram i våra rikstidningar, radio och TV. Antalet frågor som föds i bloggvärlden är väldigt få.

Av det senare skulle man kunna dra slutsatsen att det tidningar som Aftonbladet, Dagens Nyheter styr det offentliga samtalet tillsammans med Radio och TV.
Också på den sociala webben.
Självklart? Visst.
Återstår i så fall att titta på hur deras bevakning av landet utanför tullarna ser ut.
Jag skrev en gång en intervjubok om detta. Vi det tillfället hade inte rikstidningarna en enda fast anställd journalist norr om Stockholm. Exakt hur ser ut i dag vet jag inte, men utgår frankt ifrån att det inte blivit bättre.
Vad detta innebär för bevakning av och förståelse för glesbygd/landsbygd och de specifika problem som Sorsele, Åmål och Orsa har att möta kan man bara gissa sig till. Bra kan det i alla fall inte vara, påstår jag.

Någon förhoppning om att Aftonbladet och Expressen ska bli bättre detta har jag inte.
Man måste själv höja rösten ute i landet för att tränga genom mediebruset.
I min tankevärld öppnar den sociala webben helt nya möjligheter för det arbetet.
Därför blir jag också lite beklämd över att storstadsområdena redan nu fått ett så stort försprång, också där.
Detta behöver diskuteras igen och igen. Själv har jag skrivit om ämnet tidigare.

Själv brottas jag med problematiken i stort sett dagligen. Inte heller jag kommenterar det kommunala eller regionala, utan skriver om den sociala webben ut ett nationellt/internationellt perspektiv.
Vem som kommenterar mina funderingar kring den sociala webben?
Tja, inte kommer de från Norrbotten.

Om du nu läst så här långt. Ta då en titt på detta. Det är värt besväret.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Comments

  1. Svåra frågor. Jag tänker att den sociala webben är ostrukturerad till sin karaktär. Aktivitet på sociala medier drivs i första hand av personer, inte av organisationer. Därav så är möjligheterna för hela vårt land att göra sig hörda enorma.

    Jag har inte sett något som talar för att användandet av nya medier skiljer sig i landet.

    En liten organisation har i detta fall kanske en fördel? Det går att greppa helheten, personen blir mer organisationen.

    Följer intresserad med de vidare diskussionerna här.

    1. Det finns ju flera perspektiv.
      Kommun – medborgare.
      Politiker – väljare
      Glesbygd – centralmakt
      Företagare – näringsdepartement
      osv
      Redskapen varierar. Ibland kanske det rentav är bäst med snigelpost.
      Jag vet ju att en del, som Brit Stakston, träffar kommuner och pratar med dem om hur man kan jobba med den sociala webben, exempelvis i en kommun i Norrlands inland. Det är bra.
      Fast inlandskommunernas ”problem” i dag är bland annat att lösa vårdbehovet på grund av att unga flyttar och de äldre blir fler.
      Inte lätt för dem att avsätta resurser till att förbättra kommunikationen då.

        1. Jag har noterat det och skickat en förfrågan till kommunförbundet om det finns någon möjlighet för en vanlig dödlig att delta.

      1. Det finns perspektiv, som jag tycker i vardagen är minst lika viktiga, du har säkert inte glömt dem, men om du beskriver vertikalen, så tar jag den andra ledden:
        Medborgare – medborgare
        Väljare – väljare
        Glesbygd – glesbygd
        Företagare – företagare

        Det finns så mycket organisationer runt om i landet, medborgarorganisationer, politiska/väljar organisationer, glesbygdsorganisationer och företagarorganisationer lokalt – som för en tynande tillvaro i det stora hela. Det beror givetvis på många saker, men drivs fram på ett högre plan av urbaniseringen och andra samhällsförändrande strukturer. MEN, om man nu är lite kreativ och tänker sociala medier och virtuella organisationer som faktiskt skulle kunna uppstå. Det finns givetvis en massa mer eller mindre ordnade försök att digitalt försöka lösa detta i olika portaler, communities och forum. Jag är helt övertygad om att sociala medier på ett annat sätt skulle kunna ”ta hand om detta” och åstadkomma små mirakel 😉 Men jag tror inte det åstadkoms genom att inordna detta i formella strukturer eller system, det måste komma från människorna själva, vare sig de är medborgare, väljare, glesbygdsbor eller ”ute i landet”- företagare. Så Gert – vad kan VI (du & jag) göra för att bidra i den processen(inte bara föra metadiskussionen vidare), för visst vill vi väl göra det, hjälpa till?

        1. Ah, knäckfrågan.
          Den kom på slutet.
          Detta har jag funderat mycket på. Utan större framgång egentligen. Vi befinner oss i en process där allt kommer att växa, breddas, höjas, förenklas, försvåras. Snabbt dessutom.
          I samtalet runt detta tänker i alla fall inte jag leka ”följa John”, som jag tycker att alltför många gör runt folket i ”bubblan”. Kan jag lyfta fram lite andra frågor i sammanhanget, exempelvis om relationen centrum-periferi, hoppas i alla fall jag att det är någon form av bidrag.

          Abstraktionsnivån är oerhört hög i dag. Låt oss försöka ändra på det, så att fler kan delta i samtalet. Då befinner vi oss förvisso fortfarande på en metanivå, men varken du eller jag kan rädda små inlandskommuner. Det måste de göra själva. Möjligen, möjligen kan vi peka på lösningar som ger dem åtminstone lite hjälp på vägen.
          Som nu är har begreppet ”sociala medier” lite halleluja över sig hos många.
          För andra är det ett rött skynke.
          Så visst, det är det jag vill. Hjälpa till.

  2. Under rubriken ”Fjollträsket tur och retur” bloggar oppositionsrådet i Nordmaling om sin resa ner till huvudstaden med orden ”Imorgon åker jag till flyget kl. 05.00 för att delta i ett styrelsesammanträde i Stockholm. Det är Svensk kollektivtrafik som kallar. Jag hoppas att Andersson kokat te och gjort en härlig smörgås när jag kommer hem vid 20-snåret.”
    På Västerbottens Kuriren, vk.se, bloggar hela inlandet och inlägget ovan är ett exempel på hur det kan låta när folk inte bara från Nordmaling utan också Dorotea, Vilhelmina, Åsele, Lycksele, Bjurholm, Vindeln, Robertsfors, Sorsele och andra orter skriver på de bloggar de satt upp genom lokaltidningen. Här får de lyfta sina egna röster, här kan journalisterna snappa upp lokala nyheter. Det är ett spännande och intressant sätt av ett mediehus som VK att genom digitala kanaler öppna upp för fler att höras.

    Precis som du skriver kan sociala webben på så sätt öppna upp för nya möjligheter att låta nya röster höras.
    På vk.se är det för övrigt inte enbart genom bloggar folk kan höja sina röster utan det är allt från att skicka in bilder, kommentera nyheter och på andra sätt delta i debatten som de digitala kanalerna öppnar för.

    Trots det är inte allt frid och fröjd. Jag gjorde en undersökning av hur lokalpolitikerna syntes i bloggarna på vk.se under valrörelsen och det visar sig att fyra av fem lokalpolitiker som bloggar är män. Så den sociala webben är inget mirakelverktyg som plötsligt jämnar ut alla olikheter och skillnader mellan grupper i samhället. Därför är det viktigt att våga granska sociala webben med sina digitala kanaler utan romantiskt skimmer och se både dess brsiter och förtjänster.
    Se min genomgång av lokala valrörelsen i bloggar på http://blogg.vk.se/mikael/2010/10/05/mannen-dominerar-bloggarna-bland-politiker-192223
    /mikael108

    1. Tack för fylligt inlägg.
      Att just Umeå och ligger långt framme har jag förstått. VK gör ett spännande jobb.
      Rätta mig nu om jag har fel, men i huvudsak är det väl en dialog kommunpolitker-väljare, lokalt och regionalt? Eller bidrar det också till en dialog söderut eller på annat håll?

      1. De kommentarer som kommer in på lokalpolitikernas bloggar verkar vara främst från regionalt folk. Folk söderut missar därmed en möjlighet att påverka och vara med i regionfrågor som drivs i Norrland.
        Men kan man förvänta sig att någon från Blekinge, Södertälje eller Halmstad ska ha tid att följa regional debatt i Västerbotten? Verkar som ett tufft krav.
        Men regionalt är det viktigt att dessa digitala kanaler finns.

        1. ”Folk söderut missar därmed en möjlighet att påverka och vara med i regionfrågor som drivs i Norrland. ”
          Intressant vändning. 🙂
          Jag trodde det omvända var problemet. Att vi i norr är alldeles för svaga när det gäller att tränga genom mediebruset och göra vår röst hörd i Stockholm.

          Bildandet av en ny region i norr är ett exempel, som du känner till. Jag är helt övertygad om att den redan hade varit på väg att bli verklighet och lobbyjobbet mot Stockholm och dialogen med befolkningen i de fyra länen (majoriteten var ju emot på grund att de inget visste) skötts på ett annat sätt, där just den sociala webben kunde haft betydelse.

          Så i det fallet ”missade inte folk söderut möjligheten att påverka” i regionala frågor.
          De satte stopp (i alla fal tillfälligt).
          🙂

  3. Pingback: En provocerande karta | Motviktigt

  4. Jag delar din oro och har funderat mycket kring dessa frågor. Bl.a. i samband med det eviga tjatet om behovet av en rejäl bredbandsutbyggnad på landsbygden. Vad ska vi ha den till? Vi använder ju inte nätet ändå? Brukar jag lite provokativt undra…
    Sociala media skulle kunna vara landsbygdens nya chans. Givetvis till att påverka makten i storstaden men också till att utveckla hembygden. Tänk vilket komplement sociala media skulle kunna vara till den stora ideella sektor som finns på landsbygden. Och vilka möjligheter som erbjuds till generationsövergripande utvecklingsprocesser genom sociala media kompletterat med byaråd och hembygdsföreningar.
    För att inte tala om den medborgardialog som skulle kunna uppstå mellan kommuner och medborgare. Avstånden är redan kortare här då ”alla känner alla”. Tänk vilket försprång vi skulle kunna ha gentemot storstaden om kommunerna bara avsatte någon timme per dag för en informatör att hålla i en Facebooksida och Twittra lite. Medborgardialog på riktigt!
    Suck. Det är ju egentligen så enkelt och kräver så lite resurser. Tänk vad många dyra obesökta hemsidor som kommuner och organisationer har satt upp när de istället gratis kunde ha skapat en sida på Facebook och kunnat få lite dialog!
    Gert, vad gör vi?

    1. När jag bloggade åt Hela Sverige, som du sett, fick jag beskedet inför starten att ”våra medlemmar använder ju inte ens e-post”.
      För många startar resan där.
      Av det tror jag att man kan dra vissa slutsatser, till exempel att den sociala webben inte ger svar på allt. Man måste hålla liv också i andra mer traditionella redskap för kommunikation och medborgardialog.
      Men visst, den sociala webben erbjuder fantastiska möjligheter. Där gäller det att bygga på med kompetens runtom i landet. Dels för en bred dialog, dels för att via Twitter, Linkedin osv kunna identifiera nyckelpersoner som man vill ha kontakt med eller påverka av olika skäl.
      Kul att du uppmärksammade min snabbt utkastade idé på Hela Sverige. Tusan vet om det inte skulle fungera. Jag tar jobbet med start 1 januari om du fixar fram pengarna! 🙂
      http://bloggar.helasverige.se/2010/03/365-dagar-i-husbil/

Leave a Comment