I de blindas rike är den enögde kung

In Bloggande och internet, Media och journalistik, Politik och samhälle, Sociala medier by Gert Frost2 Comments

Jag gillade honom direkt, den avslappnade mannen som låg och vilade utanför Palazzo Pitti i Niccolò Machiavellis hemstad, Florens.
Han stil passar mig på något vis.
Men just nu är de Machiavelli jag tänker på.
”I de blindas rike är den enögde kung,”
Så sa han, sägs det.
Ett citat som jag tycker går att applicera på den senaste tidens ganska hätska debatt om näthat, den sociala webben och tidningarnas sätt att hantera kommentarer.

Ur en utställning av Roberto Barni.

Enögdhet är inte bra. Det tror jag alla kan enas om. Lika säkert som om att ingen heller skulle medge att han eller hon faktiskt är det.
En av mina vänner på Facebook postade en länk och gjorde följande uppdatering häromdagen, i samband med att några av de stora tidningarna bestämt sig för att strypa sina kommentarsfunktioner:
”Det blir ju lite löjligt till slut. Vad de ”traditionella” medieföretagen än gör så står twittrarna och hoppar jämfota av ilska.”
Han är förvisso själv chefredaktör, ska sägas och jag håller inte med honom till fullo.
Det har varit många goda och nyanserade debattörer med i dansen.
Själv har jag inte deltagit i diskussionen, utan bara betraktat på avstånd. Läst, tittat på Debatt i Svt, funderat.
Visst finns ett det drag av oförsonlighet.
Som om total öppenhet och transparens vore alla gåtors lösning.

Jag vill gärna tro på de ursprungliga tankarna om internet som ett socialt och demokratiskt projekt. Om dialog och kommunikation.
Men det är långt kvar. Nationellt och internationellt. Eller kanske redan för sent?
Särskilt eftersom de ursprungliga idéerna kapats av multinationella företag som tjänar miljarder på något som från början var ämnat att vara helt gratis. De har utvecklat fantastiska produkter, men håller vårt internet-användande i ett järngrepp. På gott och ont.

Det är en realitet men ändå sorgesamt att se hur dominerande diskussionen om PR och olika former av marknadsföring är. I alla fall i mina flöden.
Om hur man ska tjäna pengar gnom att använda sociala medier.
Sälja varor.
Bygga varumärken, personliga eller andra.
Kränga färdigpaketerade politiska budskap.
På många sätt har Internet förvandlats till ett månglarnas tempel.

Niccolò Machiavelli

Vi har också kvar att brottas med vår egen natur, bland annat. Enligt Wikipedia sammanfattar idéhistorikern Sven-Eric Liedman Machiavellis politiska teorier i tre punkter, varav den första lyder så här:
”Människans natur är oföränderlig: hon är självisk, aggressiv, girig och maktlysten, men i behov av trygghet och säkerhet.”
I och för sig dog Machiavelli 1527, men ändå. Så väldigt mycket har inte förändrats i det avseendet.

Nu ska jag inte på något sätt värdera Machiavelli, därtill är jag alltför okunnig. Han var ju inte heller någon särskilt snäll eller försonlig typ. En despot.
Men ändå.
Jag tycker det är oändligt svårt att värdera det som sägs i debatten, särkilt med tanke på alla dolda agendor som finns. För tidningarna handlar naturligtvis mycket om pengar. Inte enbart, men delvis. Om överlevnad. Efter år av nedskärningar och personalminskningar så är det med stor sannolikhet också resursbrist som gör att de inte har, eller tar sig, tid att använda sina kommentarsfält interaktivt.

Som vanligt far mina tankar iväg. Känner att jag drar i lite för många trådar, men det bjuder jag på.

Internet och den sociala webben ÄR fantastisk. Ingen tvekan om den saken. Mycket av mitt hopp finns trots allt där/här. Men lika lite som den ska tillskrivas all världens undergörande krafter ska de traditionella medierna tvingas ta på sig allt ont.
Tidningar, radio och TV drabbas av enfaldiga, förolämpande, fördomsfulla och hotfulla kommentarer. Så är det. Jag förstår att redaktörerna vill sanera, inget konstigt med det.
Metoderna kan diskuteras.
Kritikerna förvisso rätt i ett avseende: tidningarna har egentligen aldrig haft någon idé kring hur de aktivt ska hantera de kommentarer som kommer. Bra eller dåliga.

Men medierna skrapar ju bara på utan.
De är oftast bara katalysatorer för något som startat mycket tidigare; kanske i skolan, på arbetsplatsen, i partilokalen, i omklädningsrummen på våra idrottsanläggningar eller i kön till snabbköpskassan.
Ja, överallt där exempelvis intolerans och fördomar av olika anledningar tillåts växa och frodas.
Det är vårt gemensamma ansvar. Det är ett politiskt ansvar.
Jag är kritisk mot hur de traditionella medierna fungerar i många avseenden, men de ska inte behöva ta all skit.
Det är en alltför enkel utväg.

Genom att se allting med båda ögonen, förhindrar vi att de enögda får alltför mycket att säga till om.
Så lätt och precis så svårt är det förmodligen.

  • Rude Sandelius

    Jag gillar NSD:s linje att de sållar kommentarerna själva och låter anonymiteten vara så att säga

    • Ja, en rimligt förhållningssätt, kan tyckas Det lär ta ett tag innan den här debatten landar, plus en hel del testande. Sannolikt är vi på väg in i något nytt, ett nytt mindset, som en del förespråkar vilket kommer att innebär att den här debatten lär låta helt annorlunda om ett par tre år. Det känns som om förståelsen för det nya i kombination ett protektionistiskt försvar av ”den gamla” mediestrukturen påverkar debatten i dag. Det blir lite skyttegravskrig, i onödan. Från båda håll.