Jag är inte oförskämd

Ibland blir jag överraskad. Igår fick jag en del positiva reaktioner på mitt inlägg om Twitter och tålamodet. Övervägande positivt.
Men så i morse blev jag lite fundersam.
En av Sveriges mest framstående förespråkare för den sociala webben, den mycket kunnige Joakim Jardenberg, som ibland dyker upp som expert i TV hade uppenbarligen surnat till när han läste texten i min blogg. Han länkade till den och skrev följande som komplettering:
” – Jag kan bli väldigt provocerad av Gert, och jag tror det är bra. Jag kan till och med bli förolämpad, och det vet jag inte om det är så bra. Den är här texten är ett exempel. Jag kan förstå och respektera att Gert inte knäckt koden till Twitter – det är han på väldigt goda grunder inte ensam om. Till och med vi som är flitiga på twitter hatar ju fanskapet, egentligen.
Och att hävda att det är ett litet subset av mänskligheten som hänger på twitter är ju inte det minsta kontroversiellt. Så är det ju, och ett ganska specifikt subset, dessutom. Inget konstigt eller fel där.
Men därifrån till att skriva som han gör i avslutningen, att det handlar om att ha ”tid till övers”, är att trampa helt fel. Där blir det en smula oförskämt.”

Mitt inlägg handlade inte explicit om Joakim Jardenberg. När jag beskrev ett exempel skulle det mycket väl kunnat vara en beskrivning av honom, men också av många andra.
Ändå verkar det som om han tagit det personligt.
Jag vill bemöta honom på ett par punkter.
Först om att jag ”inte knäckt koden till Twitter”
Han skulle förvisso lika gärna kunnat skriva ”Gert förstår inte det här”.
Det må så vara. Men jag har under snart ett år ägnat oerhört mycket tid åt att göra just det; förstå de olika sociala medierna, långtifrån bara etablerade plattformar som Facebook och Twitter. Hur kommunikationen flyter, vilka möjligheter det innebär och så vidare. Jag vill påstå att jag har hyfsad koll.
Så när har jag knäckt koden?
När jag använder det på samma sätt som Jardenberg?
Just nu har han skrivit 16652 tweets.
Med min takt, just nu 323 tweets under knappt ett år skulle det ta mig decennier. Alltså kommer det inte att ske.
När jag tycker exakt likadant som honom?
Det är faktiskt mer troligt.
När jag hashtaggar hejvilt eller använder en terminologi som en försvinnande liten den av svenska folket faktiskt förstår?
Provocerande? Visst, men det bjuder jag på. Men för de flesta är faktiskt Twitter och mycket av det som händer där obegripligt.

Den sista formuleringen i min text handlade om den ansenliga tid som faktiskt krävs för att armbåga sig fram på Twitter och löd så här:
”De flesta har inte så mycket tid till övers, utan måste i stället springa sin dagliga runda, klippa gräset, gå på föräldramöte eller dammsuga sovrummet.”
Det kallar han ”en smula oförskämt”.
Det förstår inte jag.
Jag vill inte på något sätt bråka med Joakim Jardenberg. Tvärtom har jag lärt mig mycket genom att följa honom på olika sätt över nätet, vilket jag är både tacksam och glad för.
Däremot tycker jag nästan att det är oförskämt att kalla mig oförskämd, bara för att jag ställer frågor och funderar.
Jag är övertygad om att många känner igen sig i min formulering.

Merparten av svenska folket har inte en aning om vad Twitter är. De har definitivt inte den tid till övers som faktiskt krävs för att ”knäcka koden”.

Twitter är ett kraftfullt redskap för opinionsbildning, kunskapsinhämtande, marknadsföring, nätverksbyggande och en mycket annat. Inte tu tal om den saken. Jag gillar Twitter.
Däremot får Jardenberg och andra vänja sig vid att frågor ställs, utan att bli alltför provocerade. Dessutom kommer de att ställas igen och igen och igen av mig och av andra.
Att hela tiden ifrågasätta, exempelvis olika delar av den sociala webben och hur den fungerar, är grundläggande för mig. Just för att internet och den sociala webben är så kraftfulla redskap.
Att ställa frågor är ofta betydligt mer effektivt än att ge svar, för att skapa en framåtriktad rörelse.

De frågor jag ställer är resonerande.
Merparten av mina vänner och bekanta irl (in real life – i verkligheten), som det ju heter i datasammanhang skakar bara på huvudet åt Twitter. Fortfarande, trots att det varit så diskuterat och exponerat i alla möjliga sammanhang.
”Vad är det för skit?”, frågar de rätt och slätt utan att vara ett uns intresserade.

Slutligen:
Både jag och Joakim Jardenberg vill förmodligen bidra till ungefär samma sak: att öka förståelsen för och kunskapen om den sociala webben.
Det tror jag faktiskt att vi kan enas om.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om joakim jardenberg, sociala medier, twitter, facebook

Kanske gillar du också detta:

1. Glöm inte spelidén!
2. 12 frågor och svar
3. Magkänslan skapade detta inlägg

Tagged as: facebook, joakim jardenberg, sociala, tålamod, twitter