Journalist i Barents . . . det finns mer att göra!

In Media och journalistik by Gert Frost0 Comments

Från stadshuset i Uleåborg under <a href=

Från stadshuset i Uleåborg under det årliga mötet för Barents Press International.

Barentsregionen. Samarbete? Vad hände?
I helgen var jag i Uleåborg på det årliga årsmötet för Barents Press International för att åtminstone försöka ta reda på hur samarbetet mellan journalister utvecklats.
Det blev en lite märklig upplevelse. Samtidigt kul.
Uppenbart är att Putin dragit ner järnridån igen och att arbetsförhållandena för ryska journalister i ett slag kastats tillbaka inte bara ett decennium.

Inte sällan har jag undrat över tystnaden när det gäller Barentsregionen. Åren runt Sovjetunionens fall jobbade jag på TT, Tidningarnas Telegrambyrå, och bevakade händelseutvecklingen i Barentsregionen. Det blev så småningom någon bok i ämnet också.
Det var några spännande år. Först kom Greenpeace i slutet av 1980-talet och bröt mark, men det stora dominanten blev ganska snabbt den norska miljöorganisationen Bellona under ledning av Frederic Hauge. Det var mycket hett stoff som kom i ljuset, allt från utsläpp i Nikel till skrotning av uttjänta atomubåtar.
Efter fallet 1991 var förhoppningarna på samarbetet gigantiska. I alla fyra länderna.
Och det var inte bara miljöfrågorna som stod i fokus. Företagen vädrade morgonluft. Barentssamarbetet mellan länderna formaliserades i vid ett möte i Kirkenes 1993. Jag var på plats och bevakade. Framtidstron var stark.

Mycket hände de kommande åren. I exempelvis Norrbotten och Västerbotten hamnade Barentssamarbetet högt på den regionala politiska agendan.
Det blev pannkaka av flertalet idéer och i dag är det framförallt Norge som håller liv i olika samarbeten med Ryssland.

Hursomhelst. Samarbetet mellan journalister i de fyra länderna skulle ta fart på allvar och för att lyckas med det bildades Barents Press.
På plats i Uleåborg kunde jag bara konstatera att det inte hänt särskilt mycket. Tyvärr.
Men strunt i det.
Låt oss i stället titta på vad som skulle kunna göras. Nu. Det är ju inte mindre viktigt idag än det var tidigare. Kanske till och med tvärtom med tanke på vad som håller på att hända i Ryssland.
Digitaliseringen har ju gett oss fantastiska möjligheter. Aldrig tidigare har det varit så enkelt att samarbeta, oavsett var i världen man befinner sig.
Några förslag:

Bygg ett adressregister!
Samla adresser och namn på alla medier som är aktiva i regionen. Eventuellt också på de viktigaste nationella medierna som skriver om barentsregionen. Nyhets- såväl som fackmedier.

Sammanställ kompetensregister.
Samla namn, telefonnummer och adresser till dem som arbetar på medierna samt vilka specialkompetenser de besitter. Det skulle kunna förbättra journalistiken. Om exempelvis den som skriver om laxfisket i Bottenviken bara genom ett par telefonsamtal skulle kunna bygga ut sin text med vad som händer i Norge och Ryssland så skulle det på ett enkelt sätt berika journalistiken.

Nyhetsflöden.
Skapa ett verktyg på nätet som samlar de viktigaste nyhetsflödena. Därifrån skulle alla kunna hämta idéer och reportageuppslag.

Skapa dialog.
En hemsidan/ett digitalt nätverk bör också bli ett verktyg för dialog. Om någon ska till Ryssland, hur få tag på tolk och så vidare. Snack i största allmänhet. Lära känna varandra. Det kan göras på Facebook eller genom andra Open Source-verktyg som exempelvis Ning. Journalister från alla fyra länder skulle kunna kommunicera enkelt med varandra på daglig basis.

Vidga gruppen.
Idag är det i huvudsak journalister från de så kallade etablerade medierna som är med i Barents Press. En del är frilans. Öppna också för bloggare och andra att vara med. Det skulle berika och ta tillvara de fria rösterna, inte minst i Ryssland.

Ha en öppen dialog.
Journalister har en benägenhet att låsa in sina samtal, vilket ju kan vara befogat ibland för att skydda källor och så vidare. Men transparens är ett nyckelord.
Barents Press i de olika länderna skulle må bra av inspel från olika håll. Inte bara från journalister. Det skulle vitalisera. Kulturarbetare, företagare, bensinmackskunder, miljöaktivister, politiker och så vidare har alla något att tillföra.

Som jag har uppfattat Barents Press just nu inskränker sig verksamheten i huvudsak till de årliga årsmötena. Det är synd, tycker jag.
Det skulle kunna vara så mycket mer.
Det borde faktiskt vara så mycket mer.
På så sätt skulle det också vara enklare att få ett engagemang från exempelvis de etablerade medierna i Norrbotten. Nyttan skulle bli uppenbar. Det är den förmodligen inte idag.
Då skulle det också bli enklare att locka in nästa journalistgeneration i arbetet.

För den som vill följa det dagliga flödet och händelseutvecklingen i Barentsregionen rekommenderar jag just nu Barents Observer i Kirkenes.