Journalisten, medierna och Noaks ark. Del II

In Bloggande och internet, Media och journalistik, Sociala medier by Gert Frost3 Comments

Mitt liv som journalist startade som lokalredaktör. Det är jag stolt över. Jag ville ha det så. Under några månader trevade jag mig fram på Nya Norrland i Örnsköldsvik, sedan ett drygt år på tidningen Norra Skånes redaktion i Markaryd.
Båda är nu nedlagda.
Norra Skåne hade sin huvudredaktion i Hässleholm. Om jag minns rätt fanns det totalt tolv olika lokalredaktioner.
Idag två.
Tidningen Nya Norrland lades ner helt 1999.
En sorglig utveckling som lär fortsätta. Men vad kommer i stället? Vilken roll kommer internet och den sociala webben att spela?

Idag upptäckte jag till min glädje en krönika i Borås tidning om just lokalredaktionerna, publicerad i början av januari. Artikelförfattare var Bengt Johansson, professor i journalistik vid Göteborgs universitet. Rubriken: ”Lokalredaktören är död – leve lokalredaktören?” Han resonerar intressant kring detta och tidningsvärldens olika försök att greppa halmstrån för att lösa den lokala bevakningen och samtidigt överleva ekonomiskt. Läs texten.

Det har länge varit tydligt att glesbygd och landsbygd blivit de stora förlorarna i det föränderliga medielandskapet.
Så kallade rikstidningar har knappt en reporter utanför tullarna längre.
Självklart är det en demokratifråga. På sikt en farlig sådan.
Om inte tjänstemän och de beslutande församlingarna i Stockholm har kunskap och fortlöpande information om livet i glesbygden påverkar det naturligtvis deras beslut. Att tro något annat är faktiskt lite naivt.
Utvecklingen har varit och är fortsatt accelererande, trots det lätt att undgå. Särskilt eftersom olika mediechefer envisas med att beskriva varje avveckling som utveckling.

”Att ha kunskapen om hur man skaffar sig kunskap.”
Det är ganska bra deldefinition av journalistrollen, tycker jag. Idag är det många andra som besitter den kunskapen. Och fler kommer det att bli.
Självklart kommer det att bidra till ett helt nytt medielandskap och nya informationsvägar. Igen och igen.
I mitten på 1990-talet intervjuade jag bland annat Torbjörn Bergmark, chefredaktör för den insomnade tidningen Dagens Politik och detta. Han var bekymrad. Övertygad om att journalister vid stockholmtidningar i allmänhet hade alldeles för små kunskaper om vad som hände ute i landet.
Det befrämjar ju inte heller en journalistkarriär i Stockholm, att skriva om vad som händer i Karesuando, Borlänge eller Lilla Hult.
Karriärer och uppmärksamhet skapas i trakterna av Norrström eller Stureplan. Möjligen i Göteborg eller Malmö.
Jag hade ett intressant samtal med Bergmark. En av de saker han sa har dröjt kvar i minnet. Med tanke på allt intressant som händer runtom i landet, konstaterade han:
”Rikstidningarna skulle vara mer intresserade av de här frågorna. Om de kände till det.”
Frågan är om internet och den sociala webben löst det problemet?
Eller kan lösa det problemet?

Alltså.
Lokaltidningarna har lagt ner lokalredaktioner. Koncentrerat sin verksamhet till utgivningsorterna.
Rikstidningarna har dramatiskt minskat sin bemanning ute i landet. Radio och TV likaså.
Så har det hållit på. I många år.
Naturligtvis får det samhälleliga konsekvenser.

Så här skriver Bengt Johansson om just lokaltidningarna:

”Tidningsföretagen letar efter nya affärsmodeller för att lösa dilemmat. En sådan är att vissa tidningar börjat använda läsarna som journalister. Nu kan man bli lokalskribent på tidningens webb från platser där tidningen inte har lika kontinuerlig bevakning som tidigare. Läsare kan registrera sig som lokalskribenter och skriva riktigt lokala nyheter som Porscheträffar, hur sjukhus flyttar avdelningar i smyg, blueskvällar, tåg som är försenade och kakrecept.
Tidningen betalar inte löner, men får ändå lokalnyheter som både informerar om vad som hänt och som engagerar. Att ha läsare som lokalskribenter i dagspressen speglar en allt tydligare trend inom journalistiken, att låta mediepubliken producera medieinnehåll. Och dagstidningarna är inte ensamma. Även andra medier arbetar med att fånga in läsarna och skapa lojalitet i en tid när mediepubliken blir allt flyktigare. Till exempel har Vecko-Revyn olika typer av bloggare som både producerar material och skapar lojalitet.”

Han pekar på att det kan vara en återgång till gamla tidens radskrivare. Kanske, men jag tror inte det är en särskilt långsiktig lösning eller räddning för tidningarna. Utvecklingskurvan för framförallt tidningsbranschen sett över några decennier talar ett ganska tydligt språk. Många har försvunnit. Andra går på knäna.
Självklart måste de försöka hitta fungerande affärsmodeller, men tyvärr är det nog till stor del konstgjord andning. Ännu verkar i alla fall ingen ha knäckt nöten och fått svaret på frågan hur de ska tjäna pengar och överleva på sikt.

Vi närmar oss någon slags medborgarjournalistik. Eller i alla fall möjligheten till det. Hur den kommer att se ut kan vi bara gissa. Förmodligen gissar vi fel.
Internet och den sociala webben, med sina nästintill oändliga möjligheter kommer att fortsätta utvecklas. Twitter, Facebook, YouTube, livestreaming och allt annat kommer naturligtvis att förbättras ytterligare. Bli tydligare, enklare, ersättas av annat. Wikileaks kommer att få efterföljare.

Kommer de som sitter ute i landet på sikt att nöja sig med att bli publicerade i sin lokaltidning och på dess webbplats?
Tveksamt.

”Att ha kunskapen om hur man skaffar sig kunskap.”
Det är ganska bra deldefinition av journalistrollen, tycker jag. Idag är det många andra som besitter den kunskapen. Och fler kommer det att bli.
Självklart kommer det att bidra till ett helt nytt medielandskap och nya informationsvägar. Igen och igen.

Lär gärna ”Journalisten, medierna och Noaks ark. Del I” här.
Andra som skriver:
Anders Thoresson
Torbjörn von Krogh
Brit Stakston
Missa inte heller det här, en livesändning från ”studio Jardenberg” med Anders Mildner om hans syn på journalistrollen.