KurOsten

Journalistik är inte en synonym till tidning!

In Bloggande och internet, Kommunikation, Media och journalistik, Sociala medier by Gert Frost7 Comments

Att gå kan vara svårt. För den som bara tittar ner på fötterna blir extra det knepigt. Väggar, träd och lyktstolpar kan komma i vägen.
Betydligt enklare blir det om man fäster blicken längre fram.
Jag tänker på norrbottenstidningarnas satsningar på betalväggar.
De gör fel, tycker jag, men tror samtidigt att vi kan enas om att frågan är svår. Det är många olika intressen som ska vägas mot varandra.
Frågorna är i alla fall betydligt fler än svaren och framtiden för tidningarna utvecklas till en avancerad gissningslek.

Mediehuset
Efter en veckas debatt börjar det bli dags att samla tankarna en aning. Begreppsförvirringen i diskussionen har varit och är betydande. Referensen hämtas från olika exempel i hela världen där förutsättningarna är helt annorlunda än i Norrbotten. Att jämföra med exempelvis tidningar i USA är möjligen undantagsvis relevant, men knappast lämpligt att kopiera.
Länet Norrbotten utgör en fjärdedel av Sveriges yta, här bor knappt 250000 människor. Unga flyttar, åldringsvården ser fram mot betydande svårigheter de kommande decennierna.

Jag ser egentligen bara en sak som talar för att tidningarna faktiskt på kort sikt kan lyckas i sin ambition att ta betalt på webben. Oavsett om man talar om radio, TV eller tidningar så har Norrbotten alltid legat i topp i olika mätningar när det gäller att titta, lyssna eller läsa. Norrbottningarna är helt enkelt intresserade av vad som händer. Lokalpatriotism är säkert en del av förklaringen, avsaknad av rapportering från Norrbotten i nationella medier en annan.

Fredrik Strömberg, creative director på Bonnier tidskrifter gjorde en intressant distinktion i en diskussion efter ett blogginlägg han skrev i veckan:

”(…) Betallösningar är inte journalistikens frälsning: Det är helt sant. För journalistik har ingen fungerande kommersiell affärsmodell. Det har däremot den tryckta tidningen (…)”

Resonemanget kan tyckas konstruerat, men i det nya och ändå oerhört snabbt föränderliga medielandskap vi rör oss idag finns det faktiskt anledning att skilja på begreppen ”journalistik” och ”tidning”. Tidningar och web är ett sätt för medieföretagen att paketera och sälja det journalistiska innehållet. Som alla vet pågår den ”kampen” för att hitta nya och fungerande affärsmodeller på alla fronter just nu.

För några år sedan myntades ett numera nästan klassiskt citat av journalisten och internetdebattören Emanuel Karlsten. Han råkade i något sammanhang säga ”alla är journalister” och fick utstå mycket hån för det, självfallet blev det en del ryggdunkningar också.
Jag tolkade Emanuel som så, att journalistik, granskning och avslöjanden och spridning av annan viktig samhällsinformation, kan skapas av andra än dem som går runt med ett presskort i innerfickan. Det finns många exempel redan, som Wikileaks och Snowden. En ofta mycket tveksam sajt som Flashback har utsetts till Årets Medieorm, Sofia Mirjamsdotter och Johanna Koljonen fick Stora Journalistpriset för sitt initiativ med #prataomdet på Twitter. Många icke-journalister deltog i det arbetet. Självfallet har en stor majoritet av allt nyhetsmaterial fortfarande sina rötter i de så kallade traditionella medierna, men förskjutningen har börjat och lär inte avstanna. Hastigheten kommer att öka.
Internet har alltså satt redskap i händerna på oss alla. Tidigare var det nästan bara journalister från de traditionella medierna som hade ”tillgång” till politikerna. Idag är Carl Bildt eller en norrbottnisk riksdagsman som Fredrik Lundh Sammeli bara en knapptryckning bort.
Alldeles självklart kommer det att växa fram nya plattformar och idéer som på olika sätt fortsätter att konkurrera och utmana de traditionella medierna. Så också NSD och Kuriren.

Journalistik är alltså inte en synonym till radio, TV och tidningar!

KurUtsidaJag sitter på kammaren och funderar. Vi har fortfarande inte sett de slutliga erbjudanden som kommer från NSD och Kuriren, men ändå leker jag en stund med tanken att vara tidningschef i Norrbotten. Ett par grundfrågeställningar:

Jag vet att ungdomar inte följer lokala nyheter särskilt mycket, jag vet att de framförallt konsumerar nyheter på nätet, jag vet att de sannolikt är ovilliga att betala för det de hittar på nätet, jag vet hur viktigt det är att just ungdomar tycker att samhällsdebatten är intressant och jag vet att tidningarna är beroende av just ungdomarna för sin överlevnad på lång sikt.
Så vad göra?
Plötsligt en snilleblixt, jag sätter ett brackastort hänglås, större än någon annan någonsin använt, på tidningens material på nätet och försöker sälja nyckeln!

Jag vet att Norrbotten är beroende av dialog, såväl inom länet som söderut. Jag vet också att länet förmodligen skulle må bra av en starkare dialog i öst-västlig riktning, inom Barentsregionen.
Äh, jag kör storbrackalåset.

Företagare i Norrbotten (tidningarnas annonsköpare) borde rimligen i många fall vara intresserade av att information om deras verksamheter sprids söder om länsgränsen.
För att inte tala om turismen.
Eller? Föreningar, myndigheter och organisationer likaså. Om de skriver ett mail till en samarbetspartner, sitt huvudkontor, eller underleverantör i södra Sverige med uppmaningen: ”läs det här” så ska de alltså inte kunna göra det?

Ja, det är ganska enkelt att raljera med tidningarnas besluta att låsa in allt material på nätet bakom en betalvägg. Värt att ta i beaktande, just detta att låsa in allt material bakom en betalvägg är extremt även i ett nationellt perspektiv.

KurOstenI lördagens Kuriren fanns både en redaktionell text och en helsidesannons med Luleå Hockeys Lars ”Osten” Bergström (placerade bredvid varandra) där han förklarade sig villig och tyckte det var självklart att betala de de där sju kronorna per dag som det handlar om för dem som inte prenumererar på papperstidningen.
Självklart tycker han så. Alla ungdomar som engagerar sig i Luleå hockeys verksamhet, står på läktaren och håller på sitt lag; merparten av dem har ingen tidning idag. Sannolikheten för att de vill betala för att läsa Kuriren eller NSD på nätet är liten. Det vore naturligtvis en katastrof för Luleå hockey.

Under den gångna veckan har jag med växande förvåning följt artikelserien i NSD och Kuriren (Dokument: journalistik i förändring). Det är ett lika unikt som märkligt samarbete mellan tidningarna. På lördagen kulminerade det när tidningarna genom blanka sidor gemensamt försökte illustrera hur det skulle se ut om journalistiken försvann. Det har också resulterat i något som man valt att kalla norrbottensmediasallskap.se

Det här kan möjligen låta en aning ironiskt, men rätta mig om jag har fel om jag påstår att veckans artikelserie tillkom för att skapa uppmärksamhet inför de kommande förändringarna. Alltså inte i första hand för att tidningarna vill granska sig själva, vilket man försökt skapa en illusion av. Valet av tidpunkt för granskningen ger väl stöd för det resonemanget?
Jag har hittills inte hört något eller sett från tidningarnas håll som gett mig anledning att ändra uppfattning. Som jag skrev i mött förra inlägg:

”Det vi ser i Norrbotten just nu är ett sista desperat försök att hålla liv i de två klassiska tidningarna.
Inte heller det kommer att lyckas på sikt. Definitivt inte två.”

Det är bäst jag skriver att att jag hoppas att jag har fel. Jag vill verkligen att de norrbottniska tidningarna ska leva kvar, till och med utvecklas. Att vi har fungerande tidningar är och förblir viktigt. Det är ju därför jag anser det mödan värt att skriva. Frågan är bara hur de ska se ut?

Men.
Man kan också vända på kuttingen och be nätevangelister eller andra motståndare till betalväggar berätta hur de tycker att dagstidningarna ska göra för att överleva. Jag vill påstå att också de blir svaret skyldig. Väldigt mycket handlar om olika invändningar, men få pekar på konkreta lösningar kopplade till nätet.

För en gångs skull måste vi få ha en diskussion just för diskussionens skull. En bredare debatt kring detta är viktig. Inte minst om man funderar i termer som demokrati och yttrandefrihet.
En punkt som jag pekade på redan i mitt förra inlägg handlar om detta med länkar, det nät av osynliga trådar som binder ihop nätet. Som driver trafik till tidningarna bland annat. För att bli tydlig:
Idag försöker tidningarna marknadsföra sina artiklar genom att lägga länkar på Facebook och Twitter. Om jag klickat på dem har jag tagits direkt till artikeln i tidningen. Samhällsdebattörer, bloggare och andra har gjort samma sak. I ett mail till en kompis har jag kunnat skicka länken till en artikel med frågan ”Har du läst det här?”. Kort sagt, det har drivit trafik/läsare till tidningarna, skapat uppmärksamhet. Google och andra gillar också länkar. De skapar uppmärksamhet.
Min fråga blir, vem vill länka till artiklar som göms bakom en betalvägg?
Eller har tidningarna tänkt sig någon annan lösning på detta, att man trots allt ska få se något? I så fall har de inte trots alla helsidor och TV-sändningar under veckan lyckats kommunicera detta. Tids nog får vi veta, som det brukar heta.

Konkurrensen om vår uppmärksamhet i knivskarp. Mediekonsumtionen ser helt annorlunda ut idag än vad den gjorde bara för några år sedan. Hur ser den ut om fem eller tio år?
Väldigt mycket handlar idag om dialog. Snabbt. bråttom. Ibland alltför bråttom, tycker också jag. Konsumera, vidare, nästa, nytt. I den kontexten känns papperstidningen förvisso trygg och som en gammal vän. Tyvärr ligger betoningen i den meningen just på ordet ”gammal”.
Vad vill NSD och Kuriren göra på nätet?
Hur ska man skapa dialog?
Hur vill man bidra till att förbättra dialogen mellan glesbygd och stad, periferi och centrum?
Hur ska man ta tillvara all kunskap som finns ute i stugorna?
Kort sagt: hur vill man utnyttja kraften på den sociala webben?

Den här diskussionen handlar mycket om tro. Det är som att fråga om Gud finns. En del tror, andra gör det inte.
Skapa något kul och angeläget på nätet! Något som riktigt engagerar. Då kanske jag kan bli troende, men inte än. Långt, långt därifrån.
Det som faktiskt är bra med NSD:s och Kurirens satsning är att man gör något och inte längre bara avvaktar. Blir det ett misslyckande får de väl göra om. Så mycket mer komplicerat än så är det ju inte. Eller?

Jag förstår naturligtvis att ägarna till tidningarna vill tjäna pengar. Ett företag måste gå med någon slags vinst.
En vän till mig ställde en fråga på Facebook:

”Hur kommer det sig att NK och NSD har råd att producera en gratis TV-kanal (24Norrbotten) och en gratis tidning (Extra), men inte en gratis webb?”

Intressant frågeställning.

De närmaste åren kommer att bli helt avgörande för de traditionella mediernas och journalistiken så som vi känner den. Mycket har redan förändrats. Allt jag kan göra är att försöka bidra genom att hålla en angelägen diskussion levande.
Och hålla tummarna.

Relaterad läsning:

Läs gärna hela inlägget och diskussionen hos Fredriks Strömberg. Även NSD:s chefredaktör Kalle Sandhammar deltar.

Också i den här diskussionstråden hos Joakim Jardenberg väcks många intressanta tankar.

Annars är det bara att googla. Det finns oändligt mycket skrivet i ämnet. Börja exempelvis att söka med Google på ”pros cons paywall”. Då har du att göra en stund.

  • Håkan Bäcklund

    Tänkvärt, Gert.

    • Tack! Till och med för en gammeljournalist? 🙂

  • Sara Viklund

    Himla spännande!! Läste hela artikeln av Fredrik också, och alla kommentarerna. Det är nog en av de mest positiva saker som social media har gett, att de största aktörerna ger sig in i öppen diskussion. Jättekul. Om man ändå fick se detta i större utsträckning i andra länder också! Sverige är ju som upplagt för detta med vår talfrihet.

    La upp en status om SD efter att ha stött på en mycket läsvärd krönika för övrigt.

    Jättebra artikel (ville säga Gerra men det är ju inte din favorit kanske, och är lite av en Ellen grej). Känner att min svenska ”börjar återvända”! Var länge sedan jag läste så här mycket, och skrev så här mycket, på svenska. Mycket trevligt. Tack!

    • Men bästa kommentaren, ever. Tack, Sara. Så glad att du engagerar dig och att du gör din röst hörd mot SD. Viktigt, viktigt.

  • Stina Almkvist

    Tack Gert för ypperlig summering av de senaste händelserna kring lokalpressens ”nyordning”. Ser nu fram emot att ta del av resultatet av dessa beslut. Hmm undrar var jag ska hitta dem 😉

  • Pingback: betalvägg Norrbotten Norrland information()