Kommunikation blir MedieLogik

In Kommunikation, Media och journalistik by Gert Frost0 Comments

MedieLogik

Jag byter namn. Så många är kommunikationskonsulter idag. Jag är journalist och mediemänniska.

Inte sällan har jag haft problem med min titel. Inte minst har det blivit aktuellt i samband med att jag blivit intervjuad i radio, TV eller tidningar.
”Vad ska vi kalla dig?”
”Öh?”
”Jag är ju konsult.”
”Ja, men vilken sort?”
Efter resonemang har det landat i ett par olika varianter beroende på humör, men oftast har slutresultatet blivit ”kommunikationskonsult”. Det företagsnamn jag använt har ju också varit Frost Kommunikation.
Nu är det slut med det.

Riktigt bekväm med det har jag egentligen aldrig känt mig. När festfixaren Micael Bindefeld häromdagen sök upp i TV-soffan och kallades just kommunikationskonsult kände jag att ”nu räcker det”. Plus att mängder av reklambyråer som genom ett trollslag förvandlats till kommunikationsbyråer.
Många känner sig kallade, liksom.
Jag är varken festfixare eller reklambyrå.

Nej, jag är och förblir journalist. Jag diskuterar och resonerar kring journalistik, tänker som en journalist. Jag föreläser och har undervisat på universitet journalistutbildning i nya medier och mycket annat.
Den goda journalistiken är en oundgänglig del av demokratin och det är två saker brinner jag för; journalistik och demokrati.
Frost Kommunikation blir alltså i stället Frost MedieLogik.
Och min titel som sig bör ”journalist”.
Enklare, rättare och inte minst . . . logiskt.
Så varför just MedieLogik?
Begreppet dök upp första gången någon gång i slutet på 1970-talet, men är egentligen inte särskilt mycket använt annat än på forskarnivå. Ibland kan det onekligen vara svårt att se någon logik i vad och varför saker dyker upp i våra medier. Men den finns där.
Ibland sker fantastiska saker för att någon ligger i framkant och skapar.
Ibland görs idiotiska satsningar på grund av ren okunskap eller brist på journalistisk drivkraft.
Båda sakerna är logiska. Det gäller bara att kunna eller åtminstone försöka förklara.

Medielogiken kan beskrivas eller delas upp på flera olika sätt, brytas ner i detaljer. Jag vill ändå förenkla en aning och koncentrera mig på tre huvudkomponenter:

  • Mediernas tekniska och ekonomiska förutsättningar. Inte minst omfattar detta den utökade konkurrensen i och med att nätet skapat så många fler arenor och möjligheter.
  • Dramaturgin. Vad och varför publiceras en del, medan annat inte får plats? Detta innefattar allt från val av rubriker till enskilda val, medvetna eller omedvetna, som enskilda journalister gör.
  • Omvärlden. Om hur exempelvis politik och samhällets institutioner interagerar med och förhåller sig till våra medier.

Grunden för mina resonemang har egentligen inte förändrats särskilt mycket sedan min bok ”7 intervjuer om Norrbotten i riksmedia” kom ut 1996. Den inleds såhär:

”Journalistik och massmedia är inte enbart en fråga för journalister och massmediamänniskor, vilket man ibland kan förledas att tro av den offentliga debatten.
Det angår alla.
Journalistiken och det fria ordet är en av hörnstenarna i vår demokrati. Upphör massmedia att fungera, om den inte längre ger medborgarna den information de behöver för att kunna ta ställning i viktiga samhällsfrågor och granskningen inte längre utförs, innebär det automatiskt ett hot mot demokratin.”

Alldeles självklart har det nya medielandskapet skakat om ordentligt och vi måste vara medvetna om att vi fortfarande är i inledningen av en process, en strukturomvandling. Jag tillhör dem som, utan att glömma den traditionella journalistiken, sedan många år omfamnat det vi fortfarande kallar sociala medier och dess möjligheter. Och just när det gäller möjligheterna så ligger fortfarande väldigt många av dem oanvända.
De traditionella mediernas ekonomiska kräftgång, den extrema ägarkoncentrationen på mediemarknaden, momsfrågor, presstöd, framtiden för public service och mycket annat är allt sådant som regeringens medieutredare Anette Novak måste lägga upp på bordet och hantera innan hon ska vara färdig med sitt arbete om knappt ett år.
Men det är frågor som målas med bred pensel.
Lika viktigt är microperspektivet, vad som händer på redaktioner och hur enskilda journalister påverkas av de senaste årens minst sagt förändrade arbetsförhållandena. Många gör fortfarande ett fantastiskt jobb, medan andra satt på sig skygglappar och bara går rakt fram utan att reflektera. Om detta finns massor att säga.

Medierna är ju dessutom en del av urbaniseringen där glesbygd och mindre kommuner överges till förmån för större orter där annonspengarna finns att hämta.
För mig är just detta en hjärtefråga.

I detta sammelsurium av förändring finns trots allt en logik. Orsak och verkan.
En medielogik.
Jag har ägnat mig åt journalistik på ett eller annat sätt i över 30 år. Som anställd och som chef. Jag har jobbat lokalt, regional, nationellt och internationellt och på många sätt har det varit en fantastisk resa. Men aldrig har den varit mer intressant än vad den är just nu.

Alltså:
Journalistiken är inte bara en fråga för journalister, utan måste förstås och försvaras av alla i samhället. Då är exempelvis klickjournalistiken knappast en lösning på sikt.
Idag har väldigt mycket kommit att handla om marknadsföring och PR.
Det är faktiskt något helt annat.
Om detta tänker jag berätta.