Landsting, journalistik och opartiskhet

In Kommunikation by Gert Frost1 Comment

Minskade resurser och det allt högre tempot ger ett allt mindre utrymme för reflektion på redaktionerna. Det gäller såväl nationellt, som lokalt.

Minskade resurser och det allt högre tempot ger mindre utrymme för reflektion på redaktionerna. Det gäller såväl nationellt som lokalt.

Med stort intresse kommer jag att följa det som händer under kampen om makten i landstinget i Norrbotten under helgen.
Efter att ha varit extremt sena ur startblocken börjar de lokala medierna få upp farten, även om de ibland springer åt lite olika håll.
Lite virrigt är det allt, både från förhandlare och journalister.

Jag fick kvällsfikat på tvären i halsen på fredagskvällen när jag såg att en lokal journalist som bevakar händelseförloppet i en tråd på Facebook med stor tydlighet antydde vad hen tyckte om de styrande socialdemokraterna.
Idag är kommentaren borttagen.
Det där med att vara opartisk är inte lätt.
För inte så länge sedan såg rekryteringen till journalistyrket annorlunda ut än den gjort under senare år. Den socialdemokratiska pressen rekryterade exempelvis politiskt rättrogna från fackföreningsrörelsen. Själv hade jag mitt första fasta journalistjobb på en centertidning i mitten av 1980-talet. Min företrädare, Sven, var aktiv centerpartist och bland annat ordförande i kommunens personalnämnd. Så såg det ut lite överallt.

Då förfasades jag. Nu är jag mer tveksam.
Alla som läste Sven visste hur de skulle värdera hans texter. De lästes med gröna glasögon.
De som läste mina texter hade inte en susning, utan var tvungna att utgå från att jag var opartisk. I bästa fall lyckades jag vara det. Ibland var det nog ögonbindel som krävdes i stället för gröna glasögon.
Båda modellerna innebär problem. Själv menar jag att det som journalist är nästintill omöjligt att inte ta ställning, trots att många yrkesverksamma fortfarande vill hävda det. Framförallt tar journalister ställning utan att egentligen vara medvetna om det.
Först i den stund en journalist är medveten om att hen faktiskt tar ställning kan hen behandla ett material någorlunda opartiskt.

Det här är viktiga saker att ha koll på och förståelse för, också för dem som blir intervjuade. Om en nyhetsjournalist har en agenda, medvetet eller omedvetet, påverkar det naturligtvis hur en artikel kommer att se ut i slutändan.
I det tempo vi har idag med minskade resurser i de traditionella medieföretagen är utrymmet för reflektion på redaktionerna mindre än någonsin.

Annars tycker jag att SVT Nordnytt har haft den mest överraskande nyheten: att kontakter tagits mellan socialdemokraterna och Norrbottens sjukvårdsparti.
Tidningarna har inte hakat på riktigt, tycker jag. Som länsmedborgare vill jag veta mer. Nu.
Roligaste och mest kvällstidningsinspirerade rubriken och hittills: ”Chockbeskedet: Mp nobbar alliansen”. Huga.
Det som gjort mig mest fundersam hittills är det där med att Luleås kommunalråd Yvonne Stålnacke ringt upp Vänsterpartiets förhandlare i landstinget, Nina Berggård som ju också är kommunpolitiker.
Tidningarnas ingresser gav lite olika signaler.

”Hot? Repressalier? Eller hot om repressalier? Nina Berggård började fundera efter ett samtal i telefon på fredagsförmiddagen.”, var Kurirens vinkel.

”Luleås kommunalråd Yvonne Stålnacke överväger ändringar i det kommunala arvodessystemet – som svar på hur det nya arvodessystemet i landstinget är tänkt. Det uppger Vänsterpartiets Nina Berggård.”, skrev NSD.

Det är inte så lätt att vara nyhetskonsument.
Hursomhelst hoppas jag att alla medier faktiskt tagit in extra folk över helgen. Jag vill läsa nu, inte på måndag.

Snabbt går det nämligen. Jag har sett Nina Berggård ”bråka” ganska ordentligt med en partikollega i en tråd på Facebook. Den handlade om Berggårds agerande internt beträffande det där telefonsamtalet.
Och nu är också den tråden borttagen.
Tyvärr missade jag att göra en skärmdump.

Läs gärna ett tidigare inlägg kring det här, från när den politiska striden startade.