4

Medierna och miljöjournalistiken

GeorgFundersamUppmaning till våra medier: starta en nationell miljöredaktion. Kanske till och med internationell. Det har hänt tidigare att journalister från olika medier gjort gemensam sak för att åstadkomma något.
Det är dags igen, tycker jag.
Miljöfrågorna kräver det.

Rapporteringen från klimatköpet i Köpenhamn gör mig villrådig.
Det är den 9 december, i nådens år 2009. Jag tittar ut genom fönstret; snart går det att spela golf i Luleå igen. Bara några mil söder om polcirkeln.
Den norska hemsida där vi hämtar väderleksprognoser visar på fortsatt milt väder.
”Höstarna blir längre och längre”, sa en vän till mig för ett par dagar sedan.
”Mm.”
”Klimatförändringarna”.
”Jaså?”
I Köpenhamn har det landat 140 privatflygplan och enligt medierapporteringen rullar hundratals limousiner på stadens gator under klimatmötet. Den franska delegationen är tydligen värst.
Jaha.
Medierna dränker världen i rapporter.
Vackert så.
Föga överraskande börjar det till exempel läcka ut uppgifter från klimatmötet som antyder att det är de fattiga länderna som kommer att få betala notan. Vem är förvånad?
Så här skriver DN:
”Enligt tidningen Guardians beräkningar innebär förslaget att rika länder får släppa ut nästan dubbelt så mycket koldioxid per capita jämfört med fattiga länder till år 2050. U-ländernas gräns skulle sättas till 1,44 ton koldioxid per capita och i-ländernas till 2,67.
Enligt Svenska dagbladet äventyras hela Köpenhamnsmötet av det dokument som läckt ut, vilket för övrigt går att läsa på Guardians hemsida.”

Varje större redaktion med självaktning har i dag avsatt resurser för miljöjournalistik. Just nu är allas ögon riktade möt Köpenhamn. Journalister från alla medier och länder rapporterar ungefär samma saker därifrån till sina läsare, lyssnare eller tittare. Lite skrap på ytan. De hinner inte mer än så. Bevakningen är rimlig, men otillräcklig.

Lek nu med tanken på att alla dessa, oftast väldigt kunniga journalister under ett par år skulle göra gemensam sak.
Gräva tillsammans.
Det är ingen omöjlig tanke. Det har hänt förut i andra sammanhang, fast i mindre skala.
Låt säga att 50 medieföretag skulle gå samman och på allvar försöka åstadkomma en bred och djup rapportering kring klimathotet. Det skulle ge styrka.

Det skulle vara att ta ett journalistiskt ansvar. Att ta ett samhällsansvar för den kanske enskilt viktigaste frågan de kommande decennierna.
Det enorma informationsflöde – och desinformationsflöde – som journalisterna möter i dag gör dem egentligen chanslösa som enskilda journalister. Det går inte att överblicka.
Men om 50 eller 100 arbetade tillsammans?
Vi kanske kan börja i Sverige?
De tidningar, radio- och TV stationer som ”lånar ut” sina journalister till ett sådant samarbete skulle få sitt material i alla fall. Bara bättre. Allt material som kollektivet av miljöjournalister lyckas ta fram ska erbjudas samtliga medier som är med i samarbetet.
Det enda som krävs är att någon vågar ta initiativet.
Anta att sedan medierna i Tyskland, Frankrike, Spanien, USA och så vidare gör samma sak. Och att alla börjar samarbeta?
Vilken kraft!
Ett stort projekt? Visst, men ingen omöjlighet.

Det är inte lätt att vara en vanlig undersåte i dessa dagar. Att förstå.
Det byggs många karriärer bland lobbyister, politiker, forskare och miljövänner med hjälp av klimathotet. Den saken är klar.
Jag kan inte sakfrågorna om vilka miljöhot vi står inför särskilt väl. Däremot förstår jag att olika grupper, framförallt från de ekonomiskt starka länderna, under många år nu arbetat oerhört intensivt med lobbyarbete. Förmodligen ser vi ett resultat av deras arbete nu. Nämligen att medierapporteringen de senaste dagarna och veckorna före mötet intensifierats och koncentrerats kring de fattiga ländernas bidrag till utsläppen av växthusgaser.
Det är inte en tillfällighet.

Vem vågar ta första steget?

intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

  • EA

    Fantastisk idé! Alla redaktioner borde sammarbeta och enas och inte var och en gräva på sitt håll. Tänk hur bra det var i Sovjetunionen. Flera tidningar, men det räckte att läsa en eftersom som alla hade samma budskap.

    • Hej, Erik!
      Vet inte riktigt hur jag ska tolka din kommentar.
      Problemet i dag är just det, att vi i princip läser samma material i alla tidningar. Varje enskild redaktion har mycket små resurser och förmår inte att fördjupa sin bevakning.
      Mitt förslag har testats tidigare olika sammanhang. Oftast i mindre skala. Även om varje tidning skulle bidra till en ”nationell miljöredaktion” skulle det ju fortfarande stå dem fritt att publicera vad som helst, utöver det som en sådan redaktion skulle ta fram.
      Din jämförelse med Sovjetunionen förstår jag inte.
      Gert

  • Bra synpunkter Gert! Det är en bra idé för de stora frågorna som vi kommer att måsta ta ställning till.

    Vad jag också skulle vilja efterlysa är ett större miljöengagemang i våra lokala medier. NK och NSD verkar ibland rent ointresserade. Och det kan kanske bero på att kunskaperna brister. Man vågar inte ta tag i det. Men tillsammans kanske det skulle funka. Jag tror inte det behöver bli ensidigt ändå.

    Ensidigt blir det tyvärr i en helt annan fråga, som egentligen också handlar om vår miljö, eller åtminstone för konsekvenserna för densamma. Snöskoterbilagor! Där är det plötsligt väldigt initierat.

    • Tack, Bert.
      Det finns onekligen en del att göra, också lokalt. Förmodligen finns det inte resurser på tidningarna för att på allvar lyfta fram miljöfrågorna. Så krasst är det. Därav mitt förslag, som i någon form också skulle gå att tillämpa lokalt eller regionalt. Jag börjar tro att vi måste bryta de traditionella mediestrukturerna. Komma på nya idéer helt enkelt. Vad skoterbilagorna beträffar kan det ju var så att de genererar annonsintäkter? :o)