Norrlands Centralstation, del II.

In Bloggande och internet, Kommunikation, Media och journalistik, Politik och samhälle, Sociala medier by Gert Frost0 Comments

NorrlandsCNu har Norrlands Centralstation på Facebook funnits några dagar. Tre närmare bestämt. Jag är både glad och tacksam för det mottagande min idé har fått, men trots att vi i skrivande stund har 331 medlemmar är det fortfarande just inget annat än en idé som tagit sina första stapplande steg mot att bli något annat.
Jag skrev på gruppens sida att jag måste påminna mig själv om att projektet är att likna vid ett maratonlopp. Det gäller att inte starta i alltför hårt tempo. Målsnöret är fortfarande långt bort, i september 2014. Vad som sen händer med gruppen efter det återstår att se.
Just nu känns det bara kul.
Läs mer om varför jag startade gruppen här.
Och starten har rentav varit lysande.

För tillfället har jag inte någon exakt koll på vilka som gått med i gruppen, men ser ändå en ganska tydlig tendens: de flesta är på olika sätt engagerade i samhällsfrågor. Det är en härlig blandning. Där finns också kommunikatörer, journalister och politiker. Av förklarliga skäl dominerar Norrbotten hittills, eftersom jag själv bor i Luleå.
Men detta är en viktig fråga, att gruppen får en bra geografisk spridning över hela regionen. Något vi gemensamt ska ha i tankarna inför fortsättningen.

Men hur ska det fungera?
NorrlandCSchemaJag har fått frågan ett par gånger och den är berättigad. För att bli tydlig gjorde jag en liten och väldigt enkel skiss. Självklart kan den också diskuteras eftersom detta med nätet för många av oss fortfarande är en ganska oformlig klump av information som sprids på tusen olika sätt och vägar. Kanske skissen kan vara till viss hjälp? Siffrorna kan man ifrågasätta, men det är en annan sak. Klicka på bilden här intill för att skapa dig en uppfattning.

Självklart är många lite avvaktande och vill se hur det utvecklas, vad det kan bli. Sanningen är att jag själv är väldigt nyfiken på just det. Norrbottens Centralstation blir vad vi med gemensamma krafter gör den till, skulle jag säga.
Det kan bli helt fantastiskt.
Och det kan också bli en flopp. Det vore synd, tycker jag, men då har vi åtminstone försökt.

Jag funderade en del inför starten. Gruppens mål kanske en del tycker är lite väl diffust. Jag håller inte med.
Ett vet vi säkert: att när vi närmar oss valdagen kommer de politiska partiernas jakt på att vinna röster i storstadsområdena att tränga bort i princip allt annat. Om inte annat så har historien visat oss det.
Någon måste säga något. Göra något.

Däremot är det nog lättare att starta grupper som har ett tydligt specifikt, som exempelvis Älvräddarna gjort, eller sidor som verkar för att Norrbotniabanan ska byggas. Ingen tvekan om det. Problemet, om det är ett problem, är att det så tydligt blir ett särintresse. Jag följer många av diskussionerna i olika grupper, är med i några, och de fungerar riktigt bra.

Just Älvräddarnas grupp visar ganska tydligt hur det kan fungera. Du minns kanske tiden innan de sociala medierna och de mobila enheterna fanns; sådär för sex, sju år sedan? Då kunde ”älvräddare” sitta i Halland eller vid Mörrumsån i Blekinge, utan att egentligen känna till varandra och de specifika problem man ansåg sig ha. Idag är allt knutet samma. Står det något i HallandsPosten om (ni vet) Lagan-Nissan-Ätran-Viskan, läggs länken ut i Älvräddarnas grupp och på så sätt vet man det också i Västerbotten och så vidare. Ungefär så. Kort sagt, man hämtar inspiration, kraft och kunskap från varandra runtom i hela landet.

Några från Älvräddarna är redan med i vår grupp vilket är kul.
Kanske de kan diskutera miljö- och framtidsfrågor med dem i vår grupp som sysslar med biogas i Norrland (för sådana medlemmar har vi också)?

Ni förstår.
Bara fantasin sätter gränser.
Jag ser andra sidor och grupper som en resurs i det här arbetet, inte som konkurrenter. De kan driva folk till oss. Våra medlemmar och deras vänner kan genom vår grupp bli uppmärksamma på andra intressanta grupper och sidor.
Det är en win-win-situation, helt enkelt.

Nu tuffar vi vidare. Sakta men säkert.
Jag har satt ett litet mål för mig själv: att gruppen ska ha 1000 medlemmar frampå vårkanten.
MEN.
Än viktigare är att det blir kvalitet på det vi gör.
Att gruppen känns angelägen.
Och att vi hjälper varandra att dela, kommentera och inspirera. Då kommer garanterat fler att ansluta eller finna anledning att följa våra diskussioner.
Då kan vi faktiskt göra i alla fall lite samhällsnytta.
Personligen tycker jag att det är en ganska bra huvudkudde frampå kvällskvisten.