Bilden är tagen vid Stora Sjöfallet, inte i Kaitumdalen. Vackert där också, men också med en väsentlig skillnad - Kaitumälven är outbyggd.
En upplevelse kommer oväntat på besök i min digitala vardag. Som en kär gammal vän.
Hela sommaren 1996 bodde jag i fjällen. Basläger hade jag i Tjuonajokk vid Kaitumälven, men utflykterna var många i jakten på upplevelser.
Det resulterade så småningom i en bok.
När jag hade varit där några veckor gjorde jag en dagsutflykt. Efter ett par timmars vandring befann jag mig ensam uppe på en platå med utsikt över Kebnekaisemassivet.
Jag blev sittande på en sten. Jag minns den magnifika synen för mina ögon, stillheten i det karga landskapet och jag minns en ljungpipare som energiskt spatserade runt i terrängen.
Hur länge jag satt där på stenen har jag inte aning om. Däremot kommer jag aldrig att glömma de känslor som kom över mig. För första gången på många, många år fick jag kontakt med den tioåriga grabb som en gång satt i en grönsvart eka på Rönne Å i nordvästra Skåne och fiskade. Han som var helt obekymrad, utan alltför många måsten.
Efter år av stress, press och hårt arbete var det som om någonting släppte, som om portarna till alla stängda sinnen åter öppnade sig. Det var starkt och finns för alltid inristat i mitt minne.
Nu sitter jag i soffan, med datorn i knäet. TV:n står på och Småkronornas VM-guld firas i Kungsträdgården. Sju program/klienter är igång på datorn. I webbläsaren är tolv flikar öppna. Twitterflödet rullar in från hela världen, På Facebook uppdaterar mina vänner ständigt. Nytt och roligt, YouTube-favoritet och ishockeygnabb. Måste kolla. Jag kan ju missa något annars.
Jag tänker.
Den där sommaren och stillheten på fjället känns långt borta, I stället är det mycket kontakter med människor som inte ser någon som helst anledning att vara nerkopplad. Någonsin. Ytterligheter. Och nästan varje dag pratar jag om nätet och den sociala webben, om dess förtjänster och brister.
Två världar. Två helt olika perspektiv och jag frågar mig om de är lika viktiga? Om det ena utesluter det andra?
Och om jag skulle tvingas att välja?
Vad tror du?
Kanske gillar du också detta:
Den här sidan är mitt växthus för tankar kring media, internet och den sociala webben. Jag leker, lär och tycker. Oftast i den ordningen. Skribent och kommunikatör i botten, med målet att aldrig riktigt stanna upp. Välkommen!
Kommentera direkt på Facebook