Om jag vore Leif Pagrotsky

Pagrotsky har börjat twittra!

En av snackisarna på Twitter under fredagen var att Leif Pagrotsky hade sällat sig till församlingen.
Det var lite kul.
”Va, är det den riktige?”
”Någon som verifierat det?”
”Paul Ronge går i god för det.”
När den fasen var över small det till i Pagrotskys statistik. Pang, bara. Direkt nästan 900 följare. Personer som vill se vad han hittar på.
Jag tittade snabbt genom delar av listan. Där finns politiker, opinionsbildare, kommunikationskonsulter, journalister och så vidare. Förmodligen har han kliat sig i skallen och undrat vad det är som händer.
Han gav också uttryck för sina funderingar i sin femte tweet.

Det är lätt att förstå att han undrar.

Det är lätt att bli fartblind och lite nöjd med sig själv när man ser hur många som är intresserade. Få lite hybris, helt enkelt.
Och visst. Twitter kan användas som en megafon. Man kan ställa sig på balustraden och proklamera sitt budskap ut över församlingen nedanför.
Men det är inte grejen.
Snarare borde han kliva ner från den positionen och i stället röra sig bland de andra twittrarna. Lyssna, föra dialog, få nya tankar, utvecklas.
Jag skrev vid ett tillfälle att internet och den sociala webben är vår tids Folkets hus. Jag citerade Olof Palmes beskrivning av just Folkets hus under ett tal i Rydöbruk 1995.

”(…) Och så handlar Folkets hus om friheten, friheten för människor att få kunna tänka fritt, att få tänka tillsammans, att få arbeta tillsammans, att få tillsammans gå ut med sina drömmar och visioner om framtiden och på den grunden kunna förändra samhället. (…)”

En hygglig beskrivning av den sociala webben också, tycker jag.
Alltså, om jag vore Leif Pagrotsky skulle börja följa ett par hundra personer. Vaska fram dem noga. Inte bara Carl Bildt & Co, utan andra. Hittar man någon intressant, se vilka han eller hon pratar mycket med och följer. Och så vidare.
Lyssna.
Se till att också följa några som är duktiga och visionära när det gäller den sociala webben.
Pagrotsky kommer att bli förvånad över flödet, över hur mycket information och klokskap som formligen väller in.
Mycket trams också förvisso, men det kan man ju sålla bort efterhand.

Jag har många synpunkter på Twitter och hur det används, på vilken betydelse det har i ett större sammanhang. Positivt och negativt.
Till exempel.
Det är väldigt trist att se folk på Twitter som bara pratar rakt ut i luften, utan att lyssna. Som inte deltar i samtalen.

Kanske gillar du också detta:

1. Mobil och Twitter
2. Andra tankar eller andras tankar
3. Glöm inte spelidén!

Tagged as: carl bildt, leif pagrotsky, megafon, olof palme, Paul Ronge, rydöbruk, twitter