Om medieutredningen och ideella organisationer

Anette Novak, Regeringens medieutredare, har nu presenterat sitt delbetänkande. I huvudsak har det fått ett positivt bemötande.

Det var ingen särskilt munter beskrivning av situationen för medielandskapet som den statliga medieutredningen under ledning av Anette Novak presenterade på torsdagen.
Men realistisk.
Nu väntar läsning av de drygt 350 sidorna och en nyfiken väntan på slutbetänkandes som är ett halvår bort.
Men denna tystnad?

Det går att göra många kopplingar till innehållet i utredningens delbetänkande.
En del av mitt jobb består av att hjälpa ideella organisationer och folkrörelser att orientera sig i det nya medielandskapet. Det är fantastiskt kul och är en bra kudde att vila huvudet på när det blir kväll.
Men utmaningarna är betydande, liksom möjligheterna. Framförallt kräver det kunskap och en insikt om att de traditionella sätten att arbeta med intern och extern kommunikation såväl som opinionsbildning inte längre fungerar fullt ut. Omtag krävs.
Att många av folkrörelser kämpar för sin överlevnad är ingen hemlighet.
De traditionella medierna har sedan länge slutat skriva om dem. Den egna synligheten och opinionsbildningen vilar i princip helt och hållet på dem själva idag.
Konkurrensen om vår uppmärksamhet är knivskarp och de som har tjocka plånböcker och förmåga att köpa in PR- och kommunikationskunskap tränger undan väldigt mycket annat. Och många andra.
De riskerar att helt försvinna i det ständigt tilltagande mediebruset.
Ny smartness är absolut nödvändig.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att de röstsvaga ska höras i medieutredningen och det står jag fast vid. Det kan handla om hela kommuner, olika minoriteter, folkrörelser och mycket annat. I förlängningen handlar ju utredningens arbete om det framtida medielandskapet. Om de röstsvaga inte kan göra sin röst hörd i offentligheten innebär ju det att vi har en demokrati som inte är värd namnet.
Däri ligger också förklaringen till mitt engagemang i de här frågorna.
Förutom att samhället behöver ta ett ansvar behöver många som jobbar inom olika organisationer i många fall hjälp att se möjligheterna. Tänka om.

I grunden handlar medieutredningen om vår demokrati. Det är svårt att hitta något mer angeläget än så. Det borde engagera oss alla, inte bara mediehus som kämpar med näbbar och klor för att undvika röda siffror i bokslutet.
Ända sedan utredningen sjösattes i våras har jag förvånats över hur lite det diskuterats. Och jag har följt frågorna ganska ordentligt, både i branschmedia och på sociala plattformar som Twitter och Facebook.
Inte minst politikernas tystnad är obegriplig.
När Novak klev upp på scenen i Fryshuset för att presentera delbetänkandet trodde jag i min naivitet att det skulle ta fart på allvar. Själv följde jag presskonferensens livesändning via Bambuser. Vi var ett knapp 100-tal som hade kopplat upp oss. Jag hade förväntat mig fler. Åtminstone en för varje redaktion och kommunikationsbyrå. Nja, det kanske var att hoppas lite för mycket.
Men självklart kom det lite reaktioner från mediehåll, även om också det var betydligt mindre än väntat. Längst ner några länkar till olika kommentarer.

Jag tänker inte ge mig på att recensera utredningen nu, den kräver en genomläsning. Men visst kom det några tunga puckar, till exempel att dagsringarnas pappersupplagor kan vara helt eller delvis borta inom fem till tio år.
En del av innehållet kan uppfattas som närmast dystopiskt, men behöver ju för den skull inte vara mindre sant.
Läs den. Skumma den i alla fall.
Aha-upplevelser går det inte att få för många av.
Delbetänkandet finns tillgängligt här. Ta en extra titt på och läs om de elva olika balanspunkterna. Smart.
Presskonferensen finns tillgänglig här.

Delbetänkandet är en analys av läget med blickar in i framtiden och vad vi har att vänta oss. Några förslag finns inte med, utan de kommer i samband med slutbetänkandet.
Då blir det förhoppningsvis lite mer liv i luckan!

Mattsson och Helins podcast.
Tidningen Journalisten.
Medievärlden.
Resumé.