Online, online och så lite online.

In Media och journalistik, Sociala medier by Gert Frost0 Comments

En dödsruna över den traditionella journalistiken?
En klarsynt och offensiv satsning mot framtiden, för att rädda vad som räddas kan av god journalistik?
Tja, båda varianterna funkar.
Sällan har jag känt mig så kluven efter att ha läst något som när jag i morse stängde igen Martin Schoris bok ”Online Only”, med underrubriken ”Allt du behöver veta för att bli morgondagens journalist”.

Online Only

Många mediechefer med rötterna i det gamla medielandskapet skulle garanterat må bra av att läsa boken Online Only av Martin Schori.

Det är en bok som handlar om morgondagens journalistik och journalistroll. På många sätt är den redan här. Eller borde vara här.
Jag tillhör dem som står med ett ben i varje läger. Dels började min bana som journalist på en manuell skrivmaskin, dels har jag ägnat oerhört mycket tid ut att vidareutbilda mig själv under årens lopp. För att förstå det nya.
Jag skulle kunna vara elak mot den här boken, samtidigt inser jag ju att Schori i de flesta avseenden har rätt.
Den anslutas med att han själv ger tre tips till läsaren. Bland annat skriver han följande:
”(…) Tiden är ute när journalister bara kunde bry sig om att producera texter och TV-inslag, vi måste engagera oss i distribution och affärsmodeller. (…)”

Den elakaste fråga jag kan ställa efter genomläsningen är om författaren överhuvudtaget varit utanför tullarna i Stockholm? Även om en hel del av lärdomarna kan överföras till en redaktion i Karlstad, Ystad eller Östersund så kretsar i princip allt kring de stora mediehusen med extra fokus på Aftonbladet där Schori själv arbetat och ska återvända till efter en sejour på den spännande sajten Kit.
För mig blir stockholmscentreringen aningen provocerande.

Hursomhelst är det här en bok alla journalister, eller alla som vill bli journalister, bör läsa. En del kommer att uppröras, andra inspireras. Mycket kretsar kring dialogen med läsarna och hur man på olika sätt kan gå tillväga för att sprida sitt material, sin journalistik, så mycket som möjligt. Om knep och knåp. Om olika publiceringsformer, om hur man skriver anpassat för webb och sociala medier, om rubriksättning och mycket annat. Schori öppnar verktygslådan ordentligt och bjuder av den kunskap han uppenbarligen besitter.
Jag tror dessutom att det är lika viktigt för kommunikationsfolk på myndigheter, organisationer och företag att läsa boken. Om inte annat för att få en inblick i hur pass mycket journalistiken har utvecklats på grund av digitaliseringen och kanske till och med ana sig till vad som komma skall.

Det finns massor med punkter där jag skulle kunna gå i polemik med Schori, men jag avstår från att göra det. Men ett tecken i tiden är ju att journalistik alltmer och allt oftare smälter samma med PR och marknadsföring. Saker som inte ens fanns i samma solsystem när jag en gång började som journalist. Och när Schori i ett av de avslutande kapitlen försöker peka ut var framtidens drömjobb för journalister finns tar han bland annat upp de punkterna. Särskilt nämner han ”content marketing”, men skriver också förklarande att ”Eftersom avsändaren ofta är ett företag så kan det inte klassas som journalistik.”
Ändå finns det där. Och många är de journalister som under de senaste åren bytt fot och ”gått över till fienden”, som det en gång kallades. Och fler kommer det att bli.

När jag undervisade i ämnet Nya medier på journalistutbildningen på Luleå tekniska universitet tyckte jag att den kurslitteratur som fanns var både gammal och undermålig. Jag hade mer än gärna sett att den här boken fanns till hands då.
Så pass intressant är den. Inte minst som diskussionsunderlag. Sen kan jag vara hur gubbsur som helst för att mycket av det jag en gång lärde och kunde på mina fem fingrar till stora delar inte fungerar längre. Men det leder ju ingenstans.
Jag vågar påstå att jag behärskar mycket av det nya, men inser samtidigt att jag så oändligt mycket mer att lära.
Hela tiden.
Det ironiska är ju att också den här boken, som kan sägas beskriva de allra senaste sätten att arbeta, framförallt på redaktioner med nationell bevakning, också den kommer att vara gammal om ett par tre år. Så fort går det.
Ibland kan jag önska att utvecklingen stannar upp, men så kommer det självklart inte att bli. Det är bara att hänga med. Lära mer. Lära nytt. Åtminstone försöka förstå vad som händer och framförallt varför saker händer.

Alltså. Oavsett om du är eller ska bli journalist så ge den här boken en chans. Samma sak gäller om du på annat sätt jobbar med kommunikation eller opinionsbildning. Definitivt är det många mediechefer runtom i landet som skulle må bra (?) av att läsa Online Only.