Öppet brev

In Bloggande och internet, Media och journalistik, Politik och samhälle, Sociala medier by Gert Frost3 Comments

Detta är ett öppet brev till Ingvar Kamprad på IKEA, cykelkungen Salvatore Grimaldi, Googles Stina Honkamaa, Stefan Persson på H&M med flera.
Det är ett brev till den som vill.
Det är ett viktigt brev.
Ett brev som är ett litet bidrag till att vi kan gå in i framtiden längs en stig som inte kantas av onda avsikter, intolerans, rasism och främlingsfientlighet.
Ett brev för mänskliga rättigheter, tolerans och den självklara rätten om människors lika värde.

Pompös inledning? Självklart. Men det är i alla fall mitt försök att väcka tankar och idéer om vad som kan göras. Vi måste våga använda stora ord och vara tydliga!
Jag ber er tänka större och längre än till söndagens val till Sveriges riksdag, kommuner och landsting. Tänk historiskt. Tänk framförallt 100 år in i framtiden. Det är längre än vad Sveriges demokrati är gammal. Då räknar jag från 1921 då den kvinnliga rösträtten infördes.
Att bygga upp något tar lång tid. Att rasera något, betydligt snabbare. Det vet vi alla.

Vi formulerar oss olika, men för de flesta är budkapet glasklart.

Demokratins fortlevnad bygger på vår förmåga att kommunicera. Aldrig tidigare har det varit så lätt som i dag. Genom internet och den sociala webben vill och kan vi informera oss. För många är det ett absolut krav.
Självklart bör en sådan sajt vara extremt kommunikativ på alla upptänkliga sätt.
Internet och den sociala webben erbjuder en historisk möjlighet att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och intolerans på ett sätt som inte varit möjligt tidigare.
Bemöta och bekämpa. Med fakta.
Men vi är inte där ännu.
Vi har redan sett åtskilliga exempel på våld mellan olika grupper i samhället. Vi har sett våra folkvalda bli både mördade och misshandlade. Det hårda, oförsonliga är redan över oss sedan flera decennier tillbaka. Inte bara bland extrema grupper har tonen hårdnat, utan det går också att spåra hos och mellan de etablerade partierna i riksdagen. Osmakligheter, osakligheter och politisk retorik.
I det mediebrus som dagligen når oss via tidningar, radio, TV och internet får den som skriker högst, är roligast eller är mest oförskämd mest uppmärksamhet. Det är ett brus, en kakofoni av röster som det för de flesta är fullständigt omöjligt att sortera bland. Än mindre värdera eller ta ställning till.
Vi måste våga säga att detta sammantaget är ett hot mot demokratin!

Alltså Ingvar, Salvatore, Stina och Stefan: Vad kan och bör vi göra?
Efter alla stora ord hittills ska jag bli något mer konkret. Så konkret det nu går att bli när det gäller internet och den sociala webben.
Och förresten – visst är det så att jag skriver till er för att ni har pengar, inflytande och resurser.
Först vill jag dock helt kort dra en parallell. Inom exempelvis krishantering och olika former av säkerhetsarbete talar man om mycket om ”early warning systems”. Metoder för att så tidigt som möjligt upptäcka olika former av faror.
Demokratin behöver också ett sådant system.
Förskjutningar i moraluppfattningar som exempelvis främlingsfientlighet och mänskliga rättigheter kommer nästan alltid smygande. Först i kulisserna, sedan när tidpunkten är den rätta, kliver de fram i rampljuset. Inte sällan dyker det upp i våra egna vardagsrum eller i samtalet under fikarasten på arbetsplatsen utan att vi inte ens tänker på det.
Frågan är hur vi ska kunna upptäcka avarterna i ett så tidigt skede som möjligt?
Ett minne poppar upp:
När jag blev journalist i början av 1980-talet var det helt uteslutet att på nyhetsplats skriva vilken nationalitet eller etnisk bakgrund en brottsmisstänkt person hade. Jag minns att en av mina kollegor ”bröt vallen” genom att skriva att de snatterimisstänkta hade ”fotsida klänningar” med tydlig syftning åt ett visst håll. Det ansågs väldigt kontroversiellt.
Se var vi är i dag!

Redan nu finns det en rad sidor på internet som på olika sätt informerar det jag beskriver. Jag listar några av dem längst ner. En del privata, andra knutna till myndigheter eller organisationer. Några är informativa, andra agitatoriska. Inte alltid så sakliga.

Det jag tycker är att någon/vi/jag bygger en ambitiös politiskt obunden portal som samlar fakta kring rena demokratifrågor i Sverige. Särskilt med tanke på den intolerans som på olika sätt blir allt mer påtaglig. Att skrika fungerar inte. Det spär bara på redan uppenbara motsättningar.

Självfallet har jag inte i detta skede helt formulerat vilket innehåll som bör finnas där. För det behöver jag hjälp. Men tjänsterna och möjligheterna finns på nätet. Det finns spetskunskap hos personer om den sociala webben som jag redan nu törs påstå är beredda att hjälpa till. Det visar inte minst reaktionerna i bloggar, på Facebook och Twitter de senaste dagarna.
Där finns redan massor av kunskaper och fakta utlagda, exempelvis via SCB, Riksdagen, Migrationsverket och mängder av andra. Men de är inte samlade ”i samma påse”.
Fortfarande krävs det att den som vill veta har både engagemang och kunnande för att få svar på väsentliga frågor.
Där finns ett stort antal mediebevakande företag som exempelvis Findagent, och Twingly som samlar in det som händer på nätet kring de ämnen man ber dem om. Det blir enkelt att samla in aktuell kunskap. Kanske om vilka politiska förslag som läggs i våra 290 kommuner runtom i landet. Kanske annat. Man kan sitta i Norrbotten och veta det mesta om Skåne och vise versa.
Likaså finns vår historia att hämta, snabbt och enkelt.

För demokratins, toleransens och de mänskliga rättigheternas skull behövs vi alla. Varje dag. I samma stund vi tar dessa saker för givna är de på väg bort. Jag påstår att vi redan är i den utförsbacken. Har ni en annan uppfattning?
Portalen baseras uteslutande på fakta.
Det skulle kunna bli en källa till kunskap för oss alla.
Det skulle kunna bli en källa till research för journalister i de traditionella mederna som idag arbetar under oerhört pressade förhållanden.
Det skulle kunna bli en källa för skolor på alla nivåer att gräva ur och ge våra ungdomar en större chans när de ska bära vidare de demokratiska värderingarna in i framtiden.
Det skulle definitivt kunna bidra till ett rimligare och mer faktabaserat offentligt samtal.

Demokratins fortlevnad bygger på vår förmåga att kommunicera. Aldrig tidigare har det varit så lätt som i dag. Genom internet och den sociala webben vill och kan vi informera oss. För många är det ett absolut krav.
Självklart bör en sådan sajt vara extremt kommunikativ på alla upptänkliga sätt.

Engagemanget finns, som sagt, redan på den sociala webben. På Twitter, på Facebook och så vidare gillar man och ogillar vissa saker, vilket naturligtvis är bra. Däremot förblir det spridda skurar.
Det som behövs är samling. Kraftsamling, kontinuitet och uthållighet.

Alltså: Bäste Ingvar, Stina, Göran, Salvatore, med flera!
En ambitiös satsning som detta kostar naturligtvis pengar och engagemang. Om inte ni vill eller har möjlighet att medverka, skicka då detta vidare till era vänner eller kollegor.
Kanske någon nappar.
För demokratins, toleransens och de mänskliga rättigheternas skull behövs vi alla. Varje dag. I samma stund vi tar dessa saker för givna är de på väg bort. Jag påstår att vi redan är i den utförsbacken. Har ni en annan uppfattning?
Har ni bättre förslag är jag naturligtvis öppen för det.

Relaterad läsning:
Centrum mot rasism
Immigrant Institutet
Ungdom mot rasism
Expo
Brit Stakston
Sverige mot rasism
Forum för levande historia
Ett forum för mänskliga rättigeheter
Migrationsverket
Riksdagen
Sverige direkt

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,