Det har blivit kallt.
Nu väntar januari och februari, sedan mars och april.
Jag får ofta frågan hur jag som skåning kan bo i Norrbotten. Periodvis under de månaderna frågar jag mig ofta samma sak själv. Många älskar att åka ut på isarna under våren, men i mina gener finns något annat. Att se våren långsamt växa fram. Det kommer nog aldrig att förändras.
Tankarna kom när jag satt och lekte med bilden på höstlövet. Den är tagen sista dagen i stugan i höstas, rakt ner i vattentunnan.
Bilder finns på de mest märkliga ställen.
Förmodligen får jag många tillfällen att återkomma till Norrbotten.
En fantastisk del av Sverige.
Vad det här inlägget tillför vet jag inte.
Måste allt betyda något?
För att uppväga denna lättviktighet sitter jag nu och laddar för ett längre inlägg om regionalpolitikens plats i valet. Eller brist på plats. Bara så ni inte tror att jag blivit lättsinnig.
Nu kaffe på stan.
Kanske gillar du också detta:
Den här sidan är mitt växthus för tankar kring media, internet och den sociala webben. Jag leker, lär och tycker. Oftast i den ordningen. Skribent och kommunikatör i botten, med målet att aldrig riktigt stanna upp. Välkommen!
