Sorgliga uttåg och Twitter

I april är det åtta år sedan jag skapade mitt kontoTwitter. Mycket har hänt sedan dess. Inte bara Trump. Tro mig.
Det har upptagit mina tankar en del de senaste dagarna.
Likaså den sorg jag känner över att tidningarna, inte minst i Norrbotten, dräneras på journalistisk kompetens. Det är ju ett tecken i tiden, men likafullt sorgligt att se viktig kompetens marschera ut genom dörren på Mediehuset.
Hur det ska sluta kan vi bara gissa oss till, än så länge.

Så här ser mitt Twitter ut normalt sett. Ett program som heter Tweetdeck hjälper mig att sortera. Det finns flera andra alternativ. Mycket användbart.

Bara ett par snabba funderingar. Det är ju fredag.
Häromdagen tog jag en fika på stan med en gammal vän och kollega.
Håller du fortfarande på med sociala medier”, frågade han och jag blev lite svarslös. Klart jag gör det. Skillnaden nu jämfört med för åtta år sedan var att vi då var ganska få.
Jag ifrågasatte mycket då, men de sociala medierna var ju som ett expresståg. Det gick liksom inte att stoppa. Bäst att lära snabbt och mycket, tänkte jag.

Nu håller ”alla” på med sociala medier. Definitivt påverkas alla av dem, direkt eller indirekt.
Forfarande blir jag dock förvånad över den kritik som exempelvis Twitter ofta får.
”Äh, den där skiten tror jag inte på.”
”Tjafs på 140 tecken.”
”Trollen har tagit över.”
Ja, Twitter har många ansikten. Gemensamt för de allra flesta kritikerna är dock att de inte på allvar testat plattformen. De kan inte. En del försöker med vänder i Twitterdörren eftersom det kan se ganska stökigt ut. Som i alla andra sammanhang krävs kunskaper. Inget konstigt med det.
Jag har utbildat redaktioner, PR-folk, företagare, organisationer och politiker kring hur den kan och bör användas. De flesta har fascinerats och nickat instämmande, men sedan inte tagit sig den tid som faktiskt krävs för att komma vidare.
Sociala medier tar tid.
Måste få ta tid.
Själv skriver jag inte särskilt ofta på Twitter längre länge. Många av oss som var med tidigt har dragit oss tillbaka ganska mycket, i alla fall i mina flöden. Däremot använder jag mig mycket av sökningar och listor för att hålla mig uppdaterad i olika frågor.

Twitter är en massa olika saker, inte en enda.
Då för sju-åtta år sedan drev Twitter ganska mycket trafik till olika bloggar och så. Idag är det inte alls på samma sätt. Facebook dominerar fullständigt när det gäller sådant numera.
Åndå är det rimligt att exempelvis ställa frågan vilken inverkan Donald Trumps just nu drygt 17 miljoner följare på twitter hade på utgången av det amerikanska presidentvalet (då var de knappt 13 miljoner). Också i Sverige verkade det ju periodvis som om hans Twitterkonto var den främsta nyhetskällan för medierna.
Facebook då?
Tja, där finns också mycket att säga. För väldigt många är sociala medier som programmet excel; de använder bara en bråkdel av de möjligheter som finns.
Och de som verkligen kan har ett försprång.
Nåväl.
Mycket kan sägas.
Så, ja, jag håller fortfarande på med Twitter.
Och sociala medier.
Och fascineras av förändringen.
Lär, lär ut och går vidare.
Trevlig helg!