Stockholmarna kan inte skyllas för allt!

In Bloggande och internet, Media och journalistik by Gert Frost3 Comments

Vi i kan häckla stockholmarna och skälla som bandhundar på mediehusen i Stockholm; det hjälper inte.
De har övergett Norrland och Norrbotten och kommer sannolikt inte att återvända.
Förklaring är enkel: det är inte lönsamt.
Ärligt talat är jag ganska trött på allt gnällande och skällande till ingen nytta. Låt oss i stället själva göra något av alla de möjligheter som faktiskt finns.
Vi har aldrig haft bättre förutsättningar än nu!

MediaBilarSkällandet i Norrbotten började väl på allvar när DN stängde sin luleåredaktion i mitten av 1990-talet. Sen dess har det varit i stort sett samma reaktion varje gång en neddragning varit aktuell. Inte minst från våra myndigheter i Norrbotten, men också från diverse tyckare och krönikörer.
”Vi blir inte tysta – vi blir tystade. Vem bryr sig om den som inte hörs.”, skriver till exempel Sverker Olofsson i dagens Aftonbladet.
Va?
Då får vi väl göra oss hörda, tänker jag.
Det är ju bara att ”byta kanal”.

På onsdagskvällen satt jag i Nordnytts studio och kommenterade det senaste beskedet, att TV4 lägger ner sin satsning på lokala nyheter. Vi har ännu inte sett den slutliga lösningen, men som det ser ut nu ska 140 tjänster bort runtom i landet.
Ja, det är tragiskt.
Nej, det är inte oväntat.
För mig är det smått obegripligt att så många fortfarande blir överraskade när de kommersiella mediehusen försvinner innanför tullarna i huvudstaden.
Det är faktiskt helt logiskt och en utveckling som pågått under decennier. 1996 skrev jag en intervjubok som hade den något otympliga titeln ”7 intervjuer om Norrbotten i riksmedierna”. Baksidestexten avslutas med ”Ansvaret för norrbottensbilden vilar i hög grad på norrbottningarna själva”.

Egentligen är mediebilden i exempelvis Norrbotten idag väldigt enkel. De fakta som finns talar ett tydligt språk.
De kommersiella riksmedierna är i och med att TV4 också kapitulerar i princip helt borta. Det vore naivt att hoppas på att de ska återvända.
De regionala medierna koncentreras kring vissa orter. I Norrbotten saknar åtta av 14 kommuner fasta tidningsredaktioner. Jag har svårt att tro på en utbyggnad.

Nationellt eller lokalt, mediehusen satsar där pengarna finns. Svårare är det faktiskt inte.

Det som finns kvar är SR och SVT som också är under förändring. Jämför man de redaktionerna med hur de såg ut för 20 år sedan kan de idag närmast beskrivas som anorektiska. Public Service har redan passerat en smärtgräns för vad som rimligt, anser jag.

Mycket finns att säga om detta, men summa summarum blir att hur man än vänder sig så pekar alla pilar i samma riktning. Neddragningarna kommer att fortsätta.
Att mediehusen i Stockholm ska ta ansvar för en bevakning i Norrbotten kan vi glömma.
Våra lokala tidningar som en gång var konkurrenter har till stor del smält samman till en och samma produkt idag med gemensamma ägare. Att huvudägarna i Norrköping vill något annat än att tjäna pengar är naturligtvis naivt, även om de enskilda journalisterna på tidningarna kämpar på i motvinden. I samma stund som det hårt ifrågasatta presstödet försvinner kommer Norrbotten med stor säkerhet att bara ha en tidning. Allt annat vore överraskande.

Så vad gör vi i det läget?
Skäller på stockholmarna?
Personligen tycker jag att det aldrig har varit mer spännande att arbeta med mediefrågor än vad det är idag. De möjligheter som erbjuds på nätet är ju helt enastående. Men de förutsätter att vi lär oss.
Jag skulle tyckt att det vore kul att arbeta i ett lokalt mediehus, förutsatt att man satsade på att blir relevant för (alla) sina läsare och navigerade ut i det nya, digitala medielandskapet på ett vettigt sätt. Tyvärr tycker jag inte att det är fallet just i Norrbotten.

Alternativ till de traditionella mediehusen har redan skapats och kommer i takt med tiden att bli alltfler. Det gäller i hela landet. Men precis som mediehusen så söker de fortfarande efter fungerande affärsmodeller. Helt klart är det en svår matematik.

Fantasin är det enda som sätter gränser.
YouTube finns där, podcasts eller vad det nu kan vara. Det där skulle jag kunna skriva mycket om, men grunden måste väl ändå vara att vi skapar förutsättningar för nyskapande inom medier och kommunikation. Vi vidgar debatten och slutar hoppas att de traditionella mediehusen kommer att lösa det till oss. Det kommer nämligen inte att ske, hävdar jag.

Alltså måste vi se oss själva i spegeln i stället för att skälla på de kommersiella mediebolagen i Stockholm. Vi har ju alla möjligheter i världen.

Ett par saker krävs:
Vi måste skapa förutsättningar och stötta dem som kommer med nya och kreativa idéer.
Vi måste lära oss hur vi ska få publiken att hitta till nya kanaler.
Vi måste ska tillsammans och ta vara på varandras erfarenheter och kunskaper. Bli relevanta för såväl unga som gamla oavsett var man bor.

Vilka är då ”vi”? Tja, du och jag. Myndigheter och företag, organisationer, politiker och enskilda. Vi har ju alla ett gemensamt ansvar.

Ett misstag som mediehusen gör är att de tror sig ha ensamrätt på begreppet journalistik. Så är det naturligtvis inte. God journalistik kan skapas på många sätt och det kommer vi garanterat att få se under de kommande åren. Förhoppningsvis kommer jag att bli lika överraskad som många andra.

Och faktum är att det också på allvar börjar bli hög tid att sätta den journalistik som produceras i mediehusen runtom i landet under lupp. Jag vill påstå att den lämnar mycket övrigt att önska, om jag tänker i ett demokratiskt perspektiv och uttrycker mig väldigt försiktigt.

Till sist en passning till den politiska nivån:
När det nu så tydligt är illa ställt med journalistiken i stora delar av landet och ingen ljusning är i sikte så kanske det vore på sin plats med en rejäl satsning på publik service?
För visst ser politikerna också den här utvecklingen och vilka demokratiska hot den faktiskt utgör?

  • York Indigo

    Tja, man kunde ju kanske återlansera ”stringers” kommer inte ihåg nu vad man kallade det på svenska förr men i alla fall. Frilansskribenter som nu inte har journalistik som huvudsaklig syssla. För det finns gott om människor ute i länet som kan och vill göra sin del av länet hört. Så svårt kan det väl inte vara att skapa ett nätverk. De social medierna finns ju överallt. Bara för redaktionerna att vaska igenom, ta kontakt och voila…
    Är inloggad på ett annat konto så strunta i York Indigo, ska vara Rude Sandelius 🙂

  • Du tänker på radskrivare. Det kan ju vara en variant.

    • York Indigo

      Radskrivare så var det ja. Det kan ju vara en början.