Våga problematisera om Facebook

In Media och journalistik, Sociala medier by Gert Frost0 Comments

Alltså, det här med Facebook och avhopp?
Konstigt diskussion, tycker jag.
Jag ska inte begrava mig i statistik, men under de senaste två åren har det duggat ganska tätt med rapporter om att användandet minskar.
Det finns också siffror som vittnar om det motsatta.
Jaha. Och?
Vi måste sluta förenkla och i stället se sammanhangen.
Själv kan jag visserligen också känna en viss mättnad mellan varven, konstigt vore det väl annars. Ändå är jag väldigt medveten om vilken roll exempelvis Facebook,Twitter och Instagram spelar i det offentliga samtalet. Om kringelkrokar, orsak och verkan på nätet.
”Läs en bok i stället”, säger en del.
Som om det skulle vara antingen eller.
Som om det ena utesluter det andra.

En del tycker det är dags att hoppa av Facebook. Jag håller inte med.

En del tycker det är dags att hoppa av Facebook. Jag håller inte med.

För mig handlar vandringen i det nya medielandskapet om att se helheten och försöka tolka och analysera de trender och tendenser som finns. Sen må det handla om de traditionella mediernas (o)förmåga att anpassa sig till digitaliseringen, om att myndigheterna tillgängliggör digital data, kommunernas e-tjänster, FRA eller klick på kattfilmer på YouTube. Allt ingår i samma kompott. Typ.
Det finns stunder när jag har blivit kallad nätfundamentalist. Mest vanligt var det i samband med att jag protesterade mot tidningarnas betalväggar. Inget kunde vara mer fel.

Efter vansinnesdådet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo skrev en av mina vänner på Facebook en lika bra som tidstypisk uppdatering på Facebook:
”Det börjar också bli allt svårare att stå ut med det mixade flödet på Facebook. Djupt elände med krig, mord och elände å ena sidan. Å andra sidan ytligheter med inköp av nya skor, nya selfisar och flådiga maträtter. Känns verkligen som två jordklot i ett.”
Jag tror att många håller med henne.
Några dagar tidigare stängde en annan facebookvän sitt konto med buller och bång efter att ha skrivit en debattartikel på SVT Opinion under rubriken ”Dags att logga ut från Facebook”.
Efter genomläsningen suckade jag lätt.

En högst personlig, men garanterat korrekt, iakttagelse är att aktiviteten minskat i mitt flöde. Många har dragit sig tillbaka under det senaste året, medan andra har kommit att dominera stort. Alltför stort och om detta finns mycket att säga. Om de mest högröstade indirekt tystar andra så försvinner en del av de fantastiska möjligheter som den sociala webben skapat. Många högröstade glömmer helt bort det kanske viktigaste på den sociala webben, att lyssna.

Om vi bortser från den så kallade klickjournalistiken med katter och annat är i alla fall mitt flöde personliga på Facebook i första hand en spegling av det som förmedlas av de så kallade traditionella medierna, av tidningar, radio och TV.
När jag för ganska många år sedan nu började följa utvecklingen av det nya medielandskapet var detta väldigt tydligt. Att de traditionella medierna nästan helt styrde flödenas innehåll. Jag hoppades att den digitala välden skulle göra en större skillnad, tillföra mer nytt på exempelvis nyhetsfronten. Det vill jag påstå misslyckats hittills. Ingen har riktigt visa på nya fungerande affärsmodeller utifrån ett helt digitalt tänk och det är ett problem.
Men då får vi inte glömma bort att de traditionella medierna naturligtvis idag också i högsta grad är en del av den digitala världen och faktiskt i många fall får merparten av sina annonspengar den vägen.
Däremot har exempelvis Facebook betytt väldigt mycket för organisationer och olika intressegruppers möjligheter att kommunicera. Det finns väldigt många plus. Fler plus än minus, definitivt.

Det antingen-eller-tänk som dyker upp då och då är i min värld helt obegripligt. Var och en gör sina egna val och jag tror förvisso att vi i en framtid kommer att få se en ytterligare minskad aktivitet på Facebook. Fokus för vårt engagemang flyttas ju ständigt. Det finns en bortre gräns för hur många katter eller snubblande klantskallar vi orkar titta på. Den mättnaden är nära, vill jag påstå. I alla fall för personlig del.
En sak som alltför ofta glöms bort är att det personliga flödet på exempelvis Facebook blir vad man själv gör det till. Det är vi själva som i huvudsak sitter och styr, sedan kan förvisso Facebook ratta en del med algoritmerna, men det är en annan sak.
Försök att skapa alternativ till Facebook pågår ständigt, exempelvis Dropon eller det hittills misslyckade Ello. Jag gissar att det inte heller ligger särskilt långt borta innan Google kommer med en ordentligt uppdaterad version av Google Plus. Alternativ kommer definitivt inte att saknas. Någon kommer att lyckas, om inte helt så i alla fall delvis.

Sen är det olika saker om man resonerar som privatperson, organisation, opinionsbildare eller företagare. Samtidigt som det för en viss organisation kan vara självklart att använda sig av Facebook kan det vara helt fel för en företagare.

Det gäller att se helheten.
Inte ytterligheterna.
Att våga problematisera och inte bara se allt i svart eller vitt.

Nu ska jag gå och hämta en bok som jag har beställt på nätet och fick tips om via en vän på Facebook. Den handlar om hur anställda i offentliga verksamheter tvingas administrera alltmer i stället för att göra själva jobbet.