Var ligger händelsernas centrum?

In Kommunikation, Media och journalistik, Politik och samhälle by Gert Frost0 Comments

Det står ”Varm Korv” på burken som fungerar som pennställ på hemmakontoret. Intill de två datorerna ligger tre par glasögon. Papper överallt. Några förstoringar av bilder till kommande utställning står i ett hörn. På golvet två kameraväskor.
En text som ska skrivas. En kommunikationsstrategi som ska begrundas och eventuellt utvecklas.
För mig är detta händelsernas centrum, i alla fall just nu.

Händelsernas sentrum kan onekligen se ut på många olika sätt.

Funderar och inser att jag glömde kaffekoppen och bistrobryggaren. De finns ju alltid med, måste alltid finnas med om saker ska gå väl.
Han eller hon befinner sig i händelserna centrum. Vi har alla hört begreppet tusen gånger och på något vis har det blivit synonymt med att någon befinner sig i ”centrum för uppmärksamheten”.
Det är verkligen inte samma sak.
Vi befinner ju oss alla i händelsernas centrum.

Centrum för uppmärksamheten är något som skapas. Av någon eller några.
Det är viktigt att vi skiljer på de två definitionerna. Det händer ju saker överallt, men vissa är bättre än andra på att få medierna att uppmärksamma det. Luleås Niklas Nordström är bevisligen duktig på att synas. Han har ett bra kontaktnät, han har kunskap om kommunikation och PR och har har inget emot att synas. Tvärtom, han vet att det är en nödvändighet. Det är ingen tillfällighet att han blev utsedd till årets politiker i Sverige. Bra jobbat, säger jag utan att för den skulle alltid hålla med honom i sak.
Men att han får oproportionellt stort utrymme i såväl traditionella som sociala medier innebär ju inte att saker står still i Arjeplog eller Övertorneå, för att nu använda Norrbotten som exempel.
Förbluffande många, politiker och icke politiker, använder dock tid och kraft åt att klaga på Nordström i stället för att göra något själva. Ett känt gammalt mönster som sällan fungerat särskilt väl i längden.
För mig är det fortfarande obegripligt hur lite de politiska partierna generellt sett anpassat sig till det nya medielandskapet. Jodå, tendenser och ambitioner finns men det mesta är ganska trevande, för att inte säga rent taffligt.
Fortfarande är det väldigt mycket sändande i stället för dialog.

Vad som hamnar i händelsernas centrum är ibland rena tillfälligheter, men oftast inte. Ett effektivt marknadsförings- och lobbyarbete ligger inte sällan bakom. Tjänster och kunskaper som den eller de med pengar kan köpa och den fattige drömma om. Detta faktum bidrar som jag ser det till att öka klyftorna, inte minst mellan stad och land. Fattiga kommuner, organisationer eller myndigheter kan inte köpa sig kunskap och genom det synlighet, utan tvingas snällt se på när centrum för uppmärksamheten nästan ständigt ligger på andra ställen.

Det finns ett antal faktorer som styr vad som hamnar i centrum för uppmärksamheten. Det kan vara en eller några välformulerade debattartiklar, ett strategiskt och långsiktigt arbete i sociala medier, evenemang som av olika skäl betraktas som viktiga, lobbyarbete, traditionella mediers medvetna och omedvetna val av ämnen plus en del annat. Allt det där kan den som jobbar strategiskt påverka och de som har musklerna försitter inte möjligheten.
På så sätt dras samhället isär än mer.

Det här är saker jag skulle kunna skriva spaltkilometer om. Ämnet är outtömligt, liksom. Jag har sett ett antal organisationer som inte riktigt förstått, vill eller förmår ta till sig fakta kring det här. Alla befinner sin i sitt eget händelsernas centrum, men långt ifrån centrum för uppmärksamheten. Då blir det exempelvis svårt att samla in pengar, locka nya medlemmar, påverka nationella eller lokala beslut eller vad det nu kan vara. I många organisationer och företag finns det också gammeldags strukturer som nuvarande ledningar kämpar med näbbar och klor för att behålla eftersom varje förändring påverkar eller skulle försvaga deras egen ställning.
En del vill gärna tro att det bara är en quickfix som behövs. Så är det inte heller. Att ställa om tankemönster, ändra invanda beteenden, skapa ny kunskap och annat tar tid. Det gäller såväl för organisationer, myndigheter som företag.

Starka och bra chefer ser behovet av förändring och anpassning till exempelvis det nya medielandskapet. De kanske till och med inser att det medielandskap vi har idag kommer att vara förändrat i morgon.