Parken Zoo – en lärorik historia

In Bloggande och internet, Kommunikation, Media och journalistik, Sociala medier by Gert Frost5 Comments

Bara en kort fundering kring uppståndelsen och kommunikationen kring Parken Zoo i Eskilstuna efter det att TV4:s Kalla Fakta visat på missförhållanden. Det är ingen överdrift att påstå att det som vi tidigare kallade för ett drev i media har utvecklats till att bli också något annat i och med de sociala mediernas tillkomst.
Nätets infrastruktur stöder och göder det som skrivs eller sägs i traditionell medier och naturligtvis tvärtom. Ibland på ett bra sätt, men inte alltid.
Bloggar hänger ihop med Twitter, Twitter med Facebook och Facebook med bloggar i en loop utan slut.
Och allt sker väldigt snabbt. För att känslorna svämmar över, för att det är nyheter, för att debattörer vill få utrymme och synas i flöden som är aktuella och för att det går.
I det akuta läget är det ingen som sjunger långsamhetens lov.

Den storm av hat och hot som drabbade Parken Zoo efter att reportaget sänts saknade all rimlighet. Mycket finns att säga om just det, men jag avstår. Däremot är det ett utmärkt ämne för någon forskare som vill studera orsak och verkan.
Parken Zoo bröt i läge ett mot kommunikationens första bud: “du ska inte ljuga”. Jag kan absolut inte försvara Parken Zoos agerande i något avseende, men om jag jobbat på Kalla Fakta hade jag förmodligen inte heller känt mig särskilt stolt. Reportaget lämnade en del övrigt att önska.

Jag ska bara snabbt visa ett par bilder som fångade min uppmärksamhet på nätet som man faktiskt kan fundera mycket kring.
Först från Twitter: Ett fejkkonto som använder sig av Zlatans namn lyckades få till en onekligen lite fyndig formulering:

Inte mindre än 266 personer har delat, retweetat, detta till sina följare på Twitter. En enorm spridning som naturligtvis påverkar opinionen. Tweeten, textsnutten på Twitter, bidrar till att legitimera att man får/ska/kan håna Parken Zoo. Omöjlig att bemöta för den som drabbas. Det enda är att redan från början ha ett så starkt varumärke och så hög trovärdighet att man tål den typen av ”påhopp”. När man, som Parken Zoo, dagarna innan fått sitt varumärke mer eller mindre skjutet i sank blir effekten förödande.

Det andra exemplet är spridningen av det uttalande från den 19 oktober som kom från Parken Zoo på mynewsdesk efter styrelsens krismöte.

Den här spridningen på Twitter är inte stor.

Siffrorna säger ingalunda allt eftersom det finns andra spridningsvägar också. Allt syns inte här, men det säger i alla fall något. På Twitter har det delats fyra gånger vilket ju är extremt lite. Åtminstone i jämförelse med föregående exempel . På Facebook har däremot pressmeddelandet delats över 400 gånger.

Man kan jämföra spridningen av detta med pressmeddelande som kom två dagar tidigare, i direkt anslutning till programmet vilket spreds betydligt mer.

Spridningen av Parken Zoos första pressmeddelande var alltså betydligt större. Det är rimligt att anta att det var kritikerna som spred det.

På sin sida på Facebook har Parken Zoo fått ta emot tusentals kommentarer efter programmet, men också där har det redan nu mer eller mindre klingat av. Det finns många förklaringar till det, men jag vill med det här bara visa på ett exempel hur saker sprids och i vilket underläge den drabbade kan hamna.
En storm på sociala medier är i princip omöjlig att stå emot.

Det finns många lärdomar och frågor att diskutera när det gäller Kalla Fakta och Parken Zoo. Det viktigaste? Att myndigheter, företag och organisationer måste bygga upp en förståelse för och kunskap om vilka spridningsvägar som finns på nätet.
Någon annan hållning är inte rimlig.
Då kan man jobba med god kommunikation istället för att försöka rädda ansiktet med det som är betydligt tråkigare, kriskommunikation.

Hundratals har bloggat om Parken Zoo. Några exempel: Niclas Strandh,Jeanette Fors, Paul Ronge.

Comments

    1. Det håller jag naturligtvis med om. Det tror jag är en slutsats som alla kan enas kring. Rent mjöl i påsen är aldrig fel.

  1. Jag tänker inte här ta någon diskussion om vad Parken Zoo har gjort eller inte gjort, det har jag diskuterat mycket på andra ställen.
    Men man kan fråga sig hur man som företag ska agera när man förlorar kontrollen över sin webb och sin Facebooksida, eller riskerar att göra det. Ska man helt enkelt stänga av möjligheten att kommentera, med följden att alla skriker censur? Eller ska man låta hatet och mordhoten mot namngivna personer flöda fritt? Jag tycker nog att man skulle ha stängt ner för att slippa sitta och rensa bort inlägg som strider mot PZ:s publiceringspolicy.
    Frågan är bara vilken väg all frustration och hat hade tagit då? Hade vissa mindre begåvade personer boende i Eskilstuna i stället gått till fysisk attack mot personalen, deras hem, deras bilar etc? Hetsat varandra och agerat i grupp? Det är verkligen skrämmande att se hur okritiskt människor förhåller sig till uppgifter i ett hårdvinklat teveprogram och hur snabbt mobben tar över. Om svenskar är så lettledda, vad kan då inte en populistisk politiker ställa till med?

    1. Till viss del svara du på din egen fråga när du undrar vilken väg all frustration tagit då. Svaret är ju att den inte försvunnit, utan kanaliserats på ett annat sätt. Sökt nya vägar fullständigt utom PZ:s kontroll.
      Hur skulle det uppfattats om man stängt FB-sidan? Vilka konsekvenser hade det fått? Nej, det hade inte varit något bra alternativ.
      Öppenhet och transparens är alltid att föredra, särskilt ur ett långsiktigt perspektiv.

      Nu blev det så mycket och så aggressivt på FB-sidan att det kanske till och med i vissa avseenden slog över till PZ:s fördel. Vissa debattinlägg tyder ju på det.

      Ytterst är det väl lite som @jocke påpekar i sin kommentar: Att den kanske viktigaste lärdomen är “Don’t do bad shit”.

Leave a Comment