Skäms, Schyffert!

In Bloggande och internet, Politik och samhälle, Sociala medier by Gert Frost14 Comments

Twitterfenomenet #prataomdet har förändrats. Respektlösheten har tagit över och i flödet av tweets lyckas dumskallar gång på gång genom sin blotta existens bekräfta hur angelägen diskussionen faktiskt är.
Är du intresserad, läs!
Vill du bidra konstruktivt, gör det!
Undrar du över något, fråga!
Är du ointresserad, läs något annat!
Är du som Henrik Schyffert, håll käften!
Om du som läser det här faktiskt ÄR Henrik Schyffert. Försök hålla foderluckan stängd, åtminstone ibland! Av rent sanitära skäl.

Det vida och svårdefinierade gränslandet mellan kärlek och övergrepp diskuteras på Twitter under hashtaggen #prataomdet sedan några veckor tillbaka. Likaså på en hemsida och på Facebook. Med tanke på all uppmärksamhet i medierna kan det knappast ha undgått någon.
Bara som en upplysning har jag varit och är fortsatt tveksam till formerna och har gett uttryck för det. Läs gärna om mina invändningar här.

Av rent intresse för mekanismerna på den sociala webben har jag fortsatt att följa diskussionerna och läst artiklar och blogginlägg i anslutning till #prataomdet. Det har varit intressant att se hur samtalet utvecklat sig. Och hur de negativa trängt sig på. En till ett början trevande kritik och lågmält hån har nu utvecklats till öppet förakt. I samma takt tycks det mig som om de som verkligen vill, behöver eller av olika skäl tycker att det är angeläget att #prataomdet har dragit sig tillbaka.
Det senare är lätt att förstå.
I går kväll blev jag rent ut sagt förbannad. Så mycket dumheter i flödet.
En del rena förolämpningar, som jag uppfattar det. Inte värda att ta på allvar.
Värre är faktiskt allt indirekt hån, som vid en ytlig betraktelse kan tyckas harmlöst, men ingalunda är det. Som ett exempel på det upptäckte jag en tweet som komikern Henrik Schyffert skrivit. Den såg ut så här:

Det går faktiskt att kräva mer av en vuxen människa! Även om han är komiker.

Vad vill han ha sagt? Är det bara ännu en billig poäng eller är det en illa framförd kritik mot #prataomdet som fenomen? Jag bestämmer mig för det förra, alltså en billig poäng i jakten på uppmärksamhet och bekräftelse från de nästan 18000 personer som följer honom på Twitter.
När detta skrivs har 42 av dem valt att ”retweeta” hans skämt, vilket innebär att de i sin tur skickar det till ”sina” följare. Hur många tusen det blir i slutändan vet jag inte.
Så bildar man opinion.
Så sår man ett frö som långsamt men säkert växer och utvecklas till allmänt hån. Det i sin tur bidrar till att öppna dammluckorna för ännu dummare och plumpa inlägg.
Kanske inte från Henrik Schyffert, men från andra.
Till slut har man lyckats vifta bort djupt viktiga frågor från den offentliga agendan ännu en gång.
”Man måste kunna skämta om allt”, invänder du kanske.
Visst, men en komiker måste också ha timing, säger jag.
Tre andra ”oskyldiga” exempel där man indirekt förlöjligar diskussionen:

”Det snöar ute #prataomdet”
”Daskade till en bil på bagageluckan en gång. #prataomdet”
”En optisk illusion i kylskåpet gör att jag måste #prataomdet”

På skolgården eller på arbetsplatsen hade den typen av insinuanta formuleringar utan tvekan kallats hån eller rentav pennalism om det riktats mot någon eller några personer. Jag känner väl igen det. Små men välriktade nålstick som sammantaget skapar stor smärta. Att det sker på nätet gör i det avseendet ingen skillnad.

Personligen tycker jag att formerna för #prataomdet är mindre lyckade, men det är en helt annan diskussion. Nu finns fenomenet där med människor av kött och blod, som i en del fall blottar det mest privat privata för att de känner att det är angeläget.
Jag måste inte aktivt stödja #prataomdet, men det minsta jag kan göra är att respektera det.

För ett ögonblick övervägde jag att skriva om att uttryck som ”könskrig” är övertoner som ingen tjänar på. Jag hejdar mig. Läser en artikel i tidningen Expressen och inser att det förmodligen inte finns några övertoner.
Verkligheten har sett till det.
Mycket av det förtryck som kvinnor, nu och historiskt, tvingas och tvingats utstå är mer helvetiskt än vad jag är förmögen att ta till mig.

Comments

  1. jag är så less på det där mantrat “man måste kunna skämta om allt”. jo det kanske är möjligt men då bör man lägga mer vikt på ordet “kunna”, alltså att det krävs kunskap och skills, intelligens och inkänsla vilket så ytterst få besitter. och bara för att man kan så innebär det inte att man måste.
    fast egentligen tycker jag inte alls att man måste kunna skämta om allt, det är bara det enklaste sättet att slippa ta ansvar för vad man säger och gör.

    1. Visst är man lite less på det, även om jag tillhör dem som tycker att man kan skämta om det mesta. Men jag gillar lite finess.
      Det finns folk i Twitter-flödet som är/har varit betydligt värre än Henrik S, men det är ofta de lite obetänksamma sakerna som sammantaget gör att en opinion bildas. Oavsett om det var avsikten eller ej från början. Det borde exempelvis HS inse. Som offentlig person och därigenom opinionsbildare har han ett betydande ansvar.

    2. Hej Kristina!

      Vad precis är det som Henrik Schyffert gjort som han vill slippa ta ansvar för här menar du?

      MVH

  2. Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Vad händer med feeden?

  3. Pingback: Tweets that mention Skäms, Schyffert! | Motviktigt -- Topsy.com

  4. Det är skrattretande blåögt att tro att en “tag”, som förövrigt ser helt idiotisk ut, skall tas på allvar. Har man något bakom pannbenet så har man för längesen insett att Twitter är totalt meningslöst och absolut inget för seriösa diskussioner.
    Dvs Schyffert gör helt rätt i att driva med idiotin som vissa mindre intelligenta fått för sig att skapa.

  5. Så du är alltså en farbror som tror att vad en enskild individ säger är det som avgör hur den stora massans framtida beteende ser ut istället för att den stora massans beteende avgör den enskilda individens framtida uttalanden? Coolt.

    1. Jag tror att det där hänger ihop, serru.
      Vad en enskild person säger och gör påverkar “massan”, som du kallar det. En offentlig person har större inflytande och därmed ett större ansvar än en väljer att vara anonym, som du.
      Och “massan” består väl av individer, om jag har förstått saken rätt.
      Det är faktiskt ganska coolt.

  6. Köper du Per Wirténs förvirrade svammel om massmord på kvinnor? Ganska infantilt, då det under förra århundradet dog tiotals miljoner MÄN på slagfälten, vad är detta om inte massmord? Så till den milda grad att det var överskott på kvinnor, många hittade aldrig en partner, hur får du ihop det med kvinnomord? 1:a världskriget t.ex.: närapå en hel generation unga män raderades ut, men detta är inget anmärkningsvärt för er.

    1. Du var kanske inte den mest nyanserade jag stött på hittills. Kan inte minnas att jag skrivit något om världskrigen. Kan du vara hygglig och peka ut var?

  7. Pingback: #män som hatar sig själva « Truthandfiction

Leave a Comment