Tillbaka på skolgården

In Bloggande och internet, Sociala medier by Gert Frost4 Comments

Det här gillade jag INTE!

Idag testade jag en applikation på Facebook igen. Lookup.to, hette den. Snabbt la jag ner projektet.
Så dumt, tänkte jag.
Sitta och klicka på varandra i någon slags popularitetstävling!? Vuxna människor?

Förmodligen har skaparen, it-snillet Ted Valentin, förstått något som jag har missat. Han har ju lyckats tidigare. Men det må vara hänt. Med tanke på att Valentin står bakom är det inte ett orimligt antagande att det kommer bli en ganska stor grej.

Det mesta som jag testar på nätet brukar jag bara låta passera. Bara klicka bort, låta vara eller mera sällan – börja använda.
Öppna konto. Stänga konto. Inte mer med det.
Men Lookup.to provocerade mig.
För mig blir det helt galet. Ungefär som när man en gång gick i skolan och det skulle väljas lag till fotbollen. För varje gång som man blev sist vald sjönk självförtroendet för den som drabbades.
Rollerna cementerades.
Först vald – bra och populär.
Sist vald – sämst och utan särskilt många kamrater.
En del kommer säkert att tycka att det är hur kul som helst att klia varandra på ryggen via Lookup.to. Låt dem hålla på, tänker jag.
Så generös är jag.
Det innebär inte att jag inte ser upp till folk.

Comments

  1. Hej! Det är inte tänkt som en intern populäritetstävling. Är tacksam för din kritik, och kommer förmodligen ta bort just den där sidan med “popular people” eftersom det skickar fel signal. Tack!

  2. jag håller med dig och tänkte det redan när jag såg den, att det där kan man ju inte hålla på med, men det behöver jag ju inte heller! Det är så skönt att vara vuxen och inte känna sig tvungen att göra det alla andra gör :-). Jag avskyr också den gamla skolgårdskänslan, det var faktiskt det ogillandet hela Stardoll fick sitt grundkoncept från – att alla kan få vara den de vill och testa olika stilar och beteenden utan att behöva stå uttittade på skolgården. Och det är bra att Ted Valentin testar olika idéer och modeller – lyckosten som kan själv!

  3. Förstår inte riktigt hur du menar Gert, jag kan likställa det med antalet vänner på Facebook eller followers på Twitter. Eller som twittoppen.se

    Att mäta inflytelserika personer personer är alltid intressant

  4. Har inte testat programmet du nämner men jag tycker att du sätter fingret på en intressant företeelse. I alla kluster av individer finns det alltid en inbördes rangordning och det gäller givetvis även på nätet, tex på twitter. Vissa individer rankas högre eller beundras mer av sin omgivning, baserat på sin kunskap eller sin förmåga att dela med sig av sin kunskap. Inget fel i sig i det men man måste som “fan/följare/gillare” vara medveten om att det är en maktstruktur där den som sitter högst upp på gödselstacken är den som “bestämmer” vad väldigt många ska tycka och tänka om aktuella ämnen. Det ställer krav på en att våga ifrågasätta och tänka kritiskt annars riskerar man att bara bli en följa john figur utan egen makt att påverka och förändra. Man riskerar att bli fotsoldat i ett krig som man kanske egentligen inte valt att deltaga i. Så det är inget fel i att tala om vilka man ser upp till bara man inte låter någon se ner på en själv. /Peter

Leave a Comment